Bli leverantör

Att samverka och göra affärer med oss i offentlig sektor kan innebära stora möjligheter för dig som är företagare. För att öka möjligheten att vinna offentliga upphandlingar gäller det att vara ute i rätt tid, känna till hur du hittar våra aktuella upphandlingar och ha en baskunskap om hur offentliga upphandlingar görs.

Offentlig upphandling ska säkerställa att organisationer inom offentlig sektor öppnar upp sina inköp för konkurrens. Det görs för att se till att skattemedel används så effektivt som möjligt och att alla företag inom EU kan göra affärer med offentlig sektor på lika villkor.

I stort sett alla inköp som görs inom offentlig sektor, även hyra och leasing, är offentlig upphandling och omfattas därför av upphandlingslagarna. Beroende på vad det är som ska upphandlas och hur mycket upphandlingen är värd blir olika bestämmelser i upphandlingslagarna aktuella.

På Upphandlingsmyndighetens webbplats kan du lära dig mer om hur upphandlingar går till.

Grundläggande upphandlingsprinciper

Det finns fem grundläggande principer som genomsyrar hela upphandlingslagstiftningen.

1. Icke-diskrimineringsprincipen innebär ett förbud mot att diskriminera leverantörer exempelvis på grund av nationalitet eller geografisk placering. Den upphandlande myndigheten får inte ställa krav som till exempel bara svenska leverantörer känner till eller kan klara av att uppfylla. Det gäller även om organisationen inte förväntar sig anbud av några utländska leverantörer. Lokala leverantörer får inte ges företräde.
   
2. Likabehandlingsprincipen innebär att alla leverantörer i lika situationer ska behandlas lika. Alla leverantörer ska exempelvis få samma information vid samma tillfälle och det är inte tillåtet att låta någon få en fördel framför någon annan leverantör, Ytterligare ett exempel är att det inte går att acceptera ett anbud som lämnats in för sent, eftersom samma regler och tidsfrister ska gälla alla.
   
3. Proportionalitetsprincipen innebär att kraven, kriterierna och villkoren i upphandlingen ska vara rimliga i förhållande till det som upphandlas. Kraven ska vara både lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet med upphandlingen. Om det finns flera alternativ bör den upphandlande myndigheten välja det alternativ som är minst belastande för leverantörerna.
   
4. Öppenhetsprincipen (transparensprincipen) innebär att en upphandlande myndighet ska agera på ett öppet sätt. Det handlar exempelvis om att inte hemlighålla uppgifter om upphandlingen. Upphandlingsdokumenten ska vara förutsebara, det vill säga klart och tydligt formulerade, innehålla samtliga krav som ställs och ha information om hur upphandlingen kommer att genomföras. På så sätt blir det tydligt för leverantörerna på vilka grunder kontrakt kommer att tilldelas. Principen syftar huvudsakligen till att garantera att det inte förekommer någon risk för favorisering eller godtycke från den upphandlande myndighetens eller enhetens sida.
   
5. Principen om ömsesidigt erkännande innebär att bevis, såsom intyg och certifikat, som utfärdats av en medlemsstats behöriga myndigheter ska gälla också i övriga EU och EES-länder.

Sociala och etiska krav i upphandling

Region Gotland är sedan 2010 med i ett nationellt samarbete där alla Sveriges regioner ställer samma krav på socialt ansvarstagande på sina leverantörer.

Leverantörernas varor, och tjänster, ska vara framställda under förhållanden som är förenliga med:

• FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948)
• ILO:s åtta kärnkonventioner nr 29, 87, 98, 100, 105, 111, 138 och 182
• FN:s barnkonvention, artikel 32
• Det arbetarskydd och den arbetsmiljölagstiftning som gäller i tillverkningslandet.
• Den arbetsrätt, inklusive lagstiftning om minimilön, och det socialförsäkringsskydd som gäller i tillverkningslandet.
• Den miljöskyddslagstiftning som gäller i tillverkningslandet.
• FN:s deklaration mot korruption.

Genom det nationella samarbetet genomförs regelbundna uppföljningar av leverantörernas arbete och stickprov i deras produktion.

Målet är att leverantörerna ska arbeta aktivt med ansvarstagande i samband med produktionen av de varor som köps in.

Regler för upphandling

Alla Region Gotlands inköp, i samtliga nämnder, regleras av upphandlingslagarna och av regionens inköpspolicy med tillhörande riktlinjer. Syftet med Region Gotlands inköpspolicy är att styra alla inköp så att de bidrar till att nå Region Gotlands vision och mål samt tillgodose våra behov av varor, tjänster och byggentreprenader.

Region Gotlands upphandlingar styrs av upphandlingslagstiftning som bygger på ett EU-regelverk som gäller gemensamt inom hela EU. Tillsammans med upphandlingslagstiftningen bildar bl.a. EU:s rättsakter, de grundläggande upphandlingsprinciperna, andra svenska lagar, Region Gotlands upphandlingspolicy och interna riktlinjer grunden för det ramverk som styr hur Region Gotland gör sina inköp och upphandlingar.

Den svenska upphandlingslagstiftningen består huvudsakligen av de här lagarna som styr olika delar av de offentliga inköpen:

• LOU, Lagen (2016:1145) om offentlig upphandling. Gäller för varor och tjänster om upphandlas av Region Gotland.
• LUF, Lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna. Gäller till exempel inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
• LUK, Lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner. Gäller i de fall tjänstekoncession ska upphandlas.
• LUFS, Lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Tillämpas i de fall militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär ska upphandlas.
• LOV, Lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Gäller för vissa hälso- och sjukvårdstjänster