Södra Hällarna naturreservat
Södra Hällarna är ett natur- och friluftsområde i södra Visby som tidigare var ett militärt skjutfält. På Södra Hällarna finns så gott som samtliga av öns naturtyper representerade.
Här finns vinddriven tallskog och fuktig lövskog, branta klintar med rasbranter, fossilrika stränder och sandstränder, uppspruckna hällar och alvarmarker, djungelliknande vandringsleder, grottor, orkidéer, med mera.
För att underlätta tillgängliggörandet av området har Region Gotland anlagt tre nya entréer till området där man kan parkera. Dessutom kan man nå området via Trafikverkets Träffpunkt Gotland på Färjeleden. Från dessa parkeringar kan man med lätthet ta sig ut på grusade gångar. Man får cykla inom området.
Via tre trappor kan man komma ned till den nedre platån samt till havet. Skyltning har gjorts inom reservatet liksom byggandet av offentliga toaletter, grillplatser med mera.
Under sommaren betar lamm inom ett inhägnat område på Södra Hällarna bredvid Trafikverkets Träffpunkt Gotland. Många, både vuxna och barn, gläds över lammen.
Vandringsslingor
Tre olika vandringsslingor kan man välja mellan. De utgår från de tre entréerna.
Värden för friluftsliv
Södra Hällarna kan nog sägas vara det mest attraktiva naturområdet på nära avstånd från Visby. Det är tillräckligt stort för en långpromenad eller cykeltur. Den naturupplevelse som området erbjuder är av verkligt hög kvalitet, med ett flertal naturtyper, vackra vyer och stor artrikedom.
Södra hällarna används på många olika sätt, även om promenader och att rasta hunden är de viktigaste aktiviteterna. Att ha picknick och att titta på växter och fåglar är därefter de viktigaste aktiviteterna.
Området har en rikedom på fåglar, växter och olika naturtyper gör det väl lämpat för undervisning på alla nivåer. Såväl daghem som grundskolor, gymnasium och högskola har relativt nära till Södra hällarna där det finns goda förutsättningar för att förmedla naturkunskaper.
Reservatet ligger nära Visby hamn. Så gott som alla bilburna turister som anländer med bil åker förbi reservatets norra del och många stannar på rastplatsen ”Träffpunkt Gotland” som ligger inflikad i reservatets norra del.
Södra Hällarna innebär en möjlighet för kryssningsturister och andra turister som besöker Visby tillfälligt att ta del ett område med höga naturkvalitéer och med ett flertal typiska gotländska naturtyper. Detta kan skapa intresse för att se mer av den unika gotländska naturen. Det finns företag som via annonser redan i dagsläget erbjuder guidade naturvandringar på Södra Hällarna.
Skog
Tallen är det träd som har störst utbredning i området. Tätare talldominerad skog förekommer där marken är bördigare. På magra marker är tallskogen gles med många gläntor. I flera av tallskogsområdena är tallarna över 100 år gamla och börjar utveckla en hel del död ved till förmån för insekter och fåglar. I reservatets öppna områden finns på många ställen föryngring med tallplantor. Ofta växer tallplantorna glest, men på sina ställen är föryngringen tät med tallar som vuxit upp senaste åren.
Reservatets största lövskogsområde finns norr och väster om Kungsladugården. Här dominerar ask och klibbal, till största delen som unga träd men en hel del gamla träd finns också. Denna lövskog har lämnats orörd under lång tid och en hel del död ved har utvecklats. Bland lövträd på de öppna markerna är oxel det vanligaste lövträdet. Oxel växer som enstaka träd utspridda i alvarmarkerna på den övre platån. Lövskog finns också i form av relativt lågvuxna lövträd och buskar längst i söder. Här bildar träd och buskar tillsammans med murgröna en frodig djungel.
Öppna områden
Under Kungsladugårdstiden bedrevs hästavel och fårhållning, vilket troligen formade områdets öppna träd- och busklösa ytor. Den militära övningsverksamheten som pågått under stor del av 1900-talet har bidragit till att bevara områdets öppna karaktär. Under militärtiden röjdes området kontinuerligt på uppkommande trädplantor och sly.
Inplanteringen av kaniner på Gotland i början av 1900-talet har av allt att döma haft stor betydelse för att forma Södra hällarnas öppna karaktär och har det ännu idag. Överallt inom området ser man spår efter kaniner och deras gnag på buskar och trädplantor. Områdets utsatta läge med fritt spel för vindarna från sydväst har också bidragit starkt till att upprätthålla frånvaron av buskar och träd. Vintertid sopar vindarna bort det skyddande snötäcket och många buskar torkar ut och dör.
De öppna områdena har till största delen en tunt jordtäcke eller nästan inget jordtäcke alls. Växtligheten har karaktär av torräng eller alvar och är ofta mycket artrik. Arter som solvända, backtimjan, blodnäva, blåeld, gulreseda och väddklint ger landskapet skiftande färgnyanser.
Inom hela reservatet ökar utbredningen av träd och buskar. Stora ytor har fortfarande en öppen karaktär, men även i de mest öppna ytorna med den magraste marken pågår igenväxningen sakta men säkert. Till vissa delar går igenväxningen fortare.
Ett område öster om Kungsladugården har inkluderats i reservatet eftersom det hyser en förekomst av den sällsynta och starkt hotade svampen flockskivling och för den hotade svampen spetsfotad champinjon.
Områdets topografi och geologi
I reservatet förekommer ett antal av de för Gotland typiska geologiska elementen med mycket tydlig utformning. Den trappstegsformiga klintgeologin är mycket välutvecklad med tre tydliga nivåer.
Den största delen av arealen upptas av den övre platån som breder ut sig relativt plant på cirka 35 meters höjd över havet. På den övre platån är jordtäcket, som så ofta på Gotland, till stora delar tunt. Hällar utan något jordlager alls förekommer här och var, ibland som uppspruckna karsthällmarker vilka är en prioriterad naturtyp enligt Natura 2000-systemet. I området söder om Kungsladugården består jorden av nästan ren sand, vilket bland annat uppskattas av en stor mängd kaniner.
Nedanför den första klinten finns en mellannivå som i södra delen har karaktären av en plan platå, men som i norra delen är utformad som en blockbemängd brant mellan den övre och nedre klinten. På mellannivån finns en serie strandvallar av hårt ursvallad klappersten. Här får växtligheten inte något större fäste och strandvallarna framträder tydligt i det trädlösa landskapet
Nedanför den nedre klinten ligger stranden som i södra och mellersta delen är lite bredare med ytor av sand och bälten av klappersten. I mellerst delen finns också, liksom i norra delen av reservatet, partier där strandzonen är smal så att havet når ända fram till klinten. Att den gotländska berggrunden är uppbyggd av fossiler kan man inte minst studera på stranden.
Vattnet utanför stranden är långgrunt ända ut till pallkanten som ligger som ett stup ut från stranden.
Kulturhistoria
Området har genom tiderna tillhört Visborgs Kungsladugård som har en historia med början under 1400-talet. Kungsladugårdens mangårdsbyggnad och ekonomibyggnader finns bevarade men ingår inte i naturreservatet utan ligger som en enklav i naturreservatet nordöstra del.
Kungsladugården var tidvis stuteri och tidvis bedrevs fåravel. Området norr och väster om Kungsladugården användes som ängsmark och sydväst om Kungsladugården fanns mindre ytor åkermark.
Under stor del av 1900-talet var området militärt övningsfält. Denna verksamhet bidrog starkt till att bevara landskapets öppenhet och har lämnat en lång rad spår i form av bland annat skjutbanor.
Tre registrerade fornlämningar finns inom området, bland annat en stenåldersboplats som delvis är undersökt och borttagen. I mellersta området finns resterna efter en kalkugn.
Rödlistade arter
Naturreservatet Södra Hällarna hyser en överraskande stort antal rödlistade arter. Listan över rödlistade arter som observerats inom reservatsområdet upptar för närvarande drygt 130 arter, vilket i Sverige troligen är unikt för ett område av denna storlek. Då är området ändå långt ifrån fullständigt inventerat.Fåglar, insekter, kärlväxter och svampar är de organismgrupper för vilka det finns bäst kännedom om förekomsten av rödlistade arter. En systematisk inventering av mossor och lavar skulle säkerligen tillföra ytterligare arter till listan över rödlistade arter inom området.
Insekter
Sommaren 2010 inventerades insektslivet på Södra hällarna. Inventeringen fokuserade på dagfjärilar och bin. Övriga gaddsteklar (exklusive myror), fjärilar, och i viss mån några flug-grupper och skalbaggar inventerades översiktligt. Inventeringen skedde endast på den övre platån. Under inventeringen noterades totalt 400 insektsarter, varav 48 är med på den senaste rödlistan (Gärdenfors 2010), vilket tydligt visar att området är en mycket värdefull insektslokal. Med tidigare kända arter är 54 rödlistade insektsarter kända från området. Vissa av de rödlistade arterna har i området ett av sina starkaste fästen i landet.Flera av fynden som gjordes bedöms i inventeringen som sensationella, särskilt fynden av storblomsterbiet, praktmåneblomflugan och sidenguldstekeln. Södra hällarna har en särställning när det gäller bin. Totalt noterades 67 biarter under inventeringen, varav hela 16 av är med på senaste rödlistan, vilket är unikt i landet. Tillsammans med omgivande Visborgsslätt och Vibble bedöms området vara det birikaste området på Gotland.Anledning till att området är så rikt på insekter är troligen den rika förekomsten av torra, öppna marker med rik blomning, vilket gynnar torrmarksinsekter som är knuten till värdväxter som timjan, väddklint, blåklockor, väddväxter och ärtväxter.
Kärlväxter
Åtminstone 25 rödlistade kärlväxter är kända från reservatsområdet. Den större delen av dessa är arter är knutna till områdets öppna och torra marker, exempelvis gotlandssolvända, hylsnejlika, backfingerört och alvarveronika. Flera av arterna, exempelvis klätt, åkerkulla och småtörel har troligen dykt upp under den militära epoken.
Fåglar
Av rödlistade fågelarter har en lång rad arter som uppehållit sig tillfälligt i området, liksom förbisträckande arter observerats. Av rödlistade arter som häckar eller troligen häckar inom reservatet kan nämnas sånglärka, hämpling, mindre hackspett, göktyta. Ytterligare arter som rapphöna, rosenfink och turkduva har häckat åtminstone vissa år i senare tid.
Svampar
Öster om Toftavägen och söder om infarten till Visborgsområdet finns växtplatsen för den starkt hotade flockskivlingen, en av flera mycket exklusiva arter i reservatet. Förekomsten är känd på denna plats sedan 1988 och har bara ytterligare en växtplats i Sverige. Sammanlagt har 13 rödlistade svamparter observerats i området. En koncentration i förekomsten av rödlistade svampar finns i det allra sydligaste området, där inte mindre än åtta rödlistade svampar hittats.
Militära lämningar
I reservatet finns en hel del rester efter den tid området var militärt övningsområde. Rester efter åtminstone två skjutbanor återfinns i form av vallar på olika avstånd från målområdet. I målområdet för skjutbanan sydväst om Kungsladugården fanns tills 2010 ett kulfång som då togs bort varvid materialet jämnades ut i den närmaste terrängen. I sydöstra delen av reservatet finns två större bunkrar.
Militären har också lämnat djupa spår efter körning med tunga fordon som det kommer att ta lång tid för naturen att läka.
Kontakta Region Gotland
Region Gotlands kundtjänst
Vi svarar på frågor om vår service och verksamheter, hör av dig till oss på telefon eller e-post.
Sidinformation
- Senast uppdaterad:
- 6 november 2023