Södra Hällarna naturreservat

Södra Hällarna kan nog sägas vara det mest attraktiva naturområdet på nära avstånd från Visby. Det är tillräckligt stort för en långpromenad eller cykeltur. Den naturupplevelse som området erbjuder är av verkligt hög kvalitet, med ett flertal naturtyper, vackra vyer och stor artrikedom.

Södra hällarna används på många olika sätt, även om promenader och att rasta hunden är de viktigaste aktiviteterna. Att ha picknick och att titta på växter och fåglar är därefter de viktigaste aktiviteterna.

Området har en rikedom på fåglar, växter och olika naturtyper gör det väl lämpat för undervisning på alla nivåer. Såväl daghem som grundskolor, gymnasium och högskola har relativt nära till Södra hällarna där det finns goda förutsättningar för att förmedla naturkunskaper.

Reservatet ligger nära Visby hamn. Så gott som alla bilburna turister som anländer med bil åker förbi reservatets norra del och många stannar på rastplatsen ”Träffpunkt Gotland” som ligger inflikad i reservatets norra del.

Södra Hällarna innebär en möjlighet för kryssningsturister och andra turister som besöker Visby tillfälligt att ta del ett område med höga naturkvalitéer och med ett flertal typiska gotländska naturtyper. Detta kan skapa intresse för att se mer av den unika gotländska naturen. Det finns företag som via annonser redan i dagsläget erbjuder guidade naturvandringar på Södra Hällarna.

Under Kungsladugårdstiden bedrevs hästavel och fårhållning, vilket troligen formade områdets öppna träd- och busklösa ytor. Den militära övningsverksamheten som pågått under stor del av 1900-talet har bidragit till att bevara områdets öppna karaktär. Under militärtiden röjdes området kontinuerligt på uppkommande trädplantor och sly.

Inplanteringen av kaniner på Gotland i början av 1900-talet har av allt att döma haft stor betydelse för att forma Södra hällarnas öppna karaktär och har det ännu idag. Överallt inom området ser man spår efter kaniner och deras gnag på buskar och trädplantor. Områdets utsatta läge med fritt spel för vindarna från sydväst har också bidragit starkt till att upprätthålla frånvaron av buskar och träd. Vintertid sopar vindarna bort det skyddande snötäcket och många buskar torkar ut och dör.

De öppna områdena har till största delen en tunt jordtäcke eller nästan inget jordtäcke alls. Växtligheten har karaktär av torräng eller alvar och är ofta mycket artrik. Arter som solvända, backtimjan, blodnäva, blåeld, gulreseda och väddklint ger landskapet skiftande färgnyanser.

Inom hela reservatet ökar utbredningen av träd och buskar. Stora ytor har fortfarande en öppen karaktär, men även i de mest öppna ytorna med den magraste marken pågår igenväxningen sakta men säkert. Till vissa delar går igenväxningen fortare.

Ett område öster om Kungsladugården har inkluderats i reservatet eftersom det hyser en förekomst av den sällsynta och starkt hotade svampen flockskivling och för den hotade svampen spetsfotad champinjon.

I reservatet förekommer ett antal av de för Gotland typiska geologiska elementen med mycket tydlig utformning. Den trappstegsformiga klintgeologin är mycket välutvecklad med tre tydliga nivåer.

Den största delen av arealen upptas av den övre platån som breder ut sig relativt plant på cirka 35 meters höjd över havet. På den övre platån är jordtäcket, som så ofta på Gotland, till stora delar tunt. Hällar utan något jordlager alls förekommer här och var, ibland som uppspruckna karsthällmarker vilka är en prioriterad naturtyp enligt Natura 2000-systemet. I området söder om Kungsladugården består jorden av nästan ren sand, vilket bland annat uppskattas av en stor mängd kaniner.

Nedanför den första klinten finns en mellannivå som i södra delen har karaktären av en plan platå, men som i norra delen är utformad som en blockbemängd brant mellan den övre och nedre klinten. På mellannivån finns en serie strandvallar av hårt ursvallad klappersten. Här får växtligheten inte något större fäste och strandvallarna framträder tydligt i det trädlösa landskapet

Nedanför den nedre klinten ligger stranden som i södra och mellersta delen är lite bredare med ytor av sand och bälten av klappersten. I mellerst delen finns också, liksom i norra delen av reservatet, partier där strandzonen är smal så att havet når ända fram till klinten. Att den gotländska berggrunden är uppbyggd av fossiler kan man inte minst studera på stranden.

Vattnet utanför stranden är långgrunt ända ut till pallkanten som ligger som ett stup ut från stranden.