4.3.4 Bebyggelsemönster och gotländsk byggnadstradition

Historiskt sett förlades bebyggelsen mycket medvetet där de bästa förutsättningarna fanns, dvs i anslutning till befintliga vägar, i anslutning till åkermark, där det fanns tillgång på vatten och med hänsyn till klimat och vindriktning. Bebyggelse förlades i stor sett aldrig i utmark, längs kusten eller på jordbruksmark. Under laga skiftet flyttades vissa gårdar ut för att placeras närmare den mark som brukades, men många gårdar som uppfördes under järnåldern ligger fortfarande kvar på samma plats. Gårdar som skiftats ligger ensamma i anslutning till åkermark och de oskiftade gårdarna ligger tätt tillsamman i så kallade grannlag. Under slutet av 1800-talet och framåt effektiviserades jordbruket och åkrar slogs ihop, myrmark dikades ut och raka vägar drogs genom landskapet. När järnvägen kom förlades många hus längs spåret och nya tätbebyggda knytpunkter skapades. Det är framförallt turismen och fritidshusen som orsakat spridningen av bebyggelse, vilket är ett sentida fenomen. Detta har bidragit till att framförallt landskapsbilden i kustområdet förändrats till att uppfattas mer bebyggelseinfluerat. Minskande arealer med betesmark har orsakat en pågående igenväxning.

Ambitionen att hålla bebyggelsen samlad bidrar till att landskapsbilden fortsatt upplevs som luftig och gles med stora sammanhängande oexploaterade landområden emellan. Att bygga vidare rådande bebyggelsemönstret innebär inte att nya byggnader ska utformas som nya gårdsmiljöer och förläggas i ett helt oexploaterat område, utan en förtätning bör istället ske på ett underordnat sätt i anslutning till redan befintlig bebyggelse med undantag från ensamt belägna gårdar. Byggnadstraditionen på Gotland är relativt unik fram till sent 1800-tal då bebyggelsen blev mer likriktat svensk. De stolta, vitputsade Gotlandsgårdarna, kyrkor och prästgårdar, bulhusen och fiskebodarna i både sten och trä är typiska för Gotland och byggnaderna som tillhör bondgården har nästan uteslutande varit friliggande och funktionsuppdelade. Det finns anledning att ytterligare fördjupa diskussionen om hur ny bebyggelse ska utformas, vilket lämpligen ryms inom den kommande arkitekturstrategin.