4.2.2 Riksintresse högexploaterad kust (Gotlands kust, Östergarn, Storsudret och Fårö) 4 kap 4§ MB

Områden som är av riksintresse för Gotlands kust, Östergarn, Storsudret och Fårö regleras i 4 kapitlet 4 § miljöbalken. Riksintressena pekas ut av riksdagen och är geografiskt bestämda riksintressen. Inom dessa områden får fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionerna. För enstaka ny bebyggelse i kustzonen på Östergarnslandet, Storsudret och Fårö samt utmed Gotlands kust får enligt 4 kap 4§ MB fritidsbebyggelse endast komma till stånd i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Detta ska även ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdets natur­ och kulturvärden med avseende på turismens och friluftslivets intressen. Syftet är att hindra en uppdelning av idag sammanhängande och orörda markområden till gagn för friluftslivet, särskilt det rörliga friluftslivet.

Lagen tillkom i en tid när skillnaden mellan fritidshus och hus för permanent boende var mer uppenbar än den är idag. Bilden av fritidshuset var en enkel byggnad med liten yta, enkelt utrustad, och inte nämnvärt isolerad, utan avsedd för semesterboende under några sommarmånader. Övriga delar av året stod huset i allmänhet tomt; vattnet tappat och avstängt, elen avslagen och utan uppvärmning. Avsikten var inte att fritidshuset skulle användas som permanentbostad året runt. I dag är bilden en annan. Idag övergår allt fler fritidshus till att även användas som permanentbostäder. Det är idag svårt att bedöma om en bostad är fritids-­ eller permanentbostad. Särskilt som det även kan variera över tid.

Även om kusterna runt Gotland ibland beskrivs som hårt exploaterade bekräftar statistiken den bild som många har, att Gotland har ett omfattande strandskydd som till stora delar är obebyggt, nästintill obebyggt eller väldigt glest bebyggt. Det finns idag flera inslag av tät strandnära bebyggelse på exempelvis Fårö och Storsudret mer än på vissa delar av huvudön. På Storsudret är det den spridda bebyggelsen som upplevs som mest karaktäristisk medan bebyggelsen runt Fårös kust är mer klusterartad. Det är ingen överdrift att påstå att det i allt väsentligt är karaktären av obebyggda stränder som dominerar runt Fårös kuster. Av den översiktliga skyddsvärdesanalysen av strandskyddet för hela Gotland framgår att en stor del av stränderna på Fårö tillhör de allra värdefullaste på hela ön. Samtidigt tillhör Fårö ett av de områden på Gotland där behovet av landsbygdsutveckling är som allra störst. Bedömningen är att det sammantaget finns goda motiv att i begränsad omfattning pröva möjligheten att peka ut LIS-områden på Fårö.

Under 1900-talet etablerades turismen på ön, fritidshus uppfördes framförallt i kustzonen och många gånger utan något naturligt sammanhang. De enstaka och utspridda fritidshusen satte ramarna för den fortsatta utvecklingen. De har möjliggjort kompletteringar som i vissa fall inneburit fragmentering av landskapet. En fortsatt spridning av bebyggelsen riskerar att begränsa människors möjlighet till ostörda natur­ och kulturupplevelser och påverkar landskapets karaktär. De sammanhängande, oexploaterade mellanrummen och stråken mellan bebyggelsen är en förutsättning för det rörliga friluftslivet.