Om Stenkumla

I norr gränsar socknen till Västerhejde och Träkumla, i öster till Vall, i söder till Hogrän och Eskelhem samt i väster till Tofta.

Stenkumla är också namnet på socknens kyrkby.

Bebyggelsens framväxt

Kyrkbyn bildades redan vid 1600-talets slut, då kyrkan, prästgården och skolmästarhuset låg samlat i sockencentra. Nära kyrkan låg också fem/sex av socknens 15 gårdar.

Övriga gårdar låg jämt spridda i socknen med en koncentration i sydväst där fem gårdar låg i ett åkerlandskap där också socknens största gård, Gardrungs, var belägen.

Vid 1870-talet gav partsplittring och befolkningsexpansion ett 50-tal jordbruksfastigheter, jämt fördelade utefter landsvägarna samt ett tjugotal mindre fastigheter med en koncentration kring vägkorset väster om kyrkan.

Vid slutet av 1800-talet började befolkningen minska och tillväxten avstannade. Vid 1900-talets mitt medförde bebyggelsetillväxten kring vägkorset vid kyrkan och längs landsvägen söder ut ett sammanhängande bebyggelseområde upp mot Unghanse i Eskelhem.

Väster omvägen vid kyrkan har dock endast ett fåtal byggnader uppförts under 1900-talet.

Brutet tak är en för socknen karaktäristisk byggnadsdetalj, som bland annat återfinns vid Ansarve, Larsarve och Stora Home.

Namnet

Namnet Stenkumla (Stenkommelthing 1412) har liksom Träkumla efterledet kumla/kummel, i betydelsen grav eller minnesmärke. Förledet Sten- kan syfta på att kyrkan uppfördes av sten, medan den i grannsocknen ursprungligen byggdes av trä. ”Stenkommel-thing” (se ovan) kan ha koppling till tingsindelning.