Östergarn: Kyrka

Byggnadsmaterialet är i huvudsak tuktad kalksten. Långhus och kor är enhetligt uppförda vid 1200-talets mitt.

Ett västtorn planerades men kom aldrig till utförande – tornbågens kontur markerades genom en ristning i fasaden vid arkitekt Erik Fants restaurering 1935.

Brandhärjning och plundring

Kyrkan har drabbats ovanligt hårt genom åren. Vid en brandhärjning 1565, under det Nordiska sjuårskriget, förstördes långhusvalvet, sydportalerna och all medeltida inredning. Vid den ryska landstigningen 1715- 1717 plundrades kyrkan och förföll sedan under nödåren.

1725-58 reparerades den dock under kraftfull ledning av prosten Lars Nilsson Neogard. Här tillkom bland annat takryttaren.

Sakristinan

Sakristian är från 1786. Kyrkans fasader är putsade, med undantag för hörnen. Långhus och kor täcks av tegelklädda sadeltak, sakristian har ett pulpettak. Takryttaren har formen av en kort, kraftig spira med takförsedda ljudgluggar.

Tympanon

I den slutna västfasaden finns en liten enkel rundbågig portal med kölformat tympanon.

De brandskadade sydportalerna kröns båda av vimperger; långhusets rundbågiga perspektivportal har skulpterade kapitälband och korportalen har ett trebladsformat tympanon.

Fönster och triumfbåge

Korets fönster är ursprungliga, medan långhusets nordfönster är från 1793 och sydfönstret, i sitt nuvarande skick, från 1862. Långhuset täcks invändigt av ett flackt tredingstak av trä. En vid, svagt spetsbågig triumfbåge leder till koret, vilket täcks av ett tältvalv.

Den fasta inredningen härrör från tiden för den stora reparationen under 1700-talet. År 1935 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekt Erik Fant. En yttre renovering ägde rum 1978.

• Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.