Om Östergarn

Katthammarsvik

Katthammarsvik var under en period en av Gotlands viktigaste lanthamnar för export av kalk, trä och spannmål.

Flera av gårdarna blev då säte för kalkpatroner och handlande. Under 1920-talet lades kalkindustrin ned.

Östergarn: Områdets historia

I området finns få forntida lämningar. En mesolitisk stenåldersboplats är funnen vid Katthammarsvik.

Enstaka lösfynd och ett bronsåldersröse vid kusten talar för bosättning under bronsålder.

Från yngre järnålder härstammar troligen den fornborg som ligger på Grogarnsbergets norra udde.

Spridda lösfynd och enstaka slipskårestenar vittnar om vikingatida aktivitet.

Förutom kyrkan finns inga kända bebyggelselämningar från medeltid.

Från nedgångsperioden under 1500- och 1600-talet är sju ödegårdar kända. Vid 1600-talets mitt fanns 22 gårdar i socknen, varav ett kronohemman. Ungefär hälften av gårdarna var förhållandevis stora. Störst var Grogarns med 16 tunnland åker och 26 mansslätt äng.

Skattläggningskartan från 1700 visar på små åkrar intill gårdarna men också perifert liggande åkrar. Den största koncentrationen låg i området intill Bengts, Rodarve och Hassle. Mellan åkertegarna låg ängs- och hagmarker, som upptog en stor areal. Gårdslägena är i flera fall än i dag desamma, något som också gäller vägsträckningen. En stor del av 1700-talets åkrar är ännu i bruk.

Med laga skiftet på 1800-talet slogs åkrarna ihop till större enheter och sänka områden öster om kyrkan och i dalen söder om Herrvik dikades och odlades upp. Större delen av ängsmarken och även en del hagmark omvandlades till åker.

Uppodlingsgraden var vid 1900-talets början stor liksom den är än i dag. Endast perifert liggande åkrar och åkrar på mager mark har nu återgått till bete. Under 1800-talet tillkom ett flertal småfastigheter i anslutning till vägarna.

Odlingslandskapet: Östergarn

Östergarn har efter gotländska förhållanden ett ovanligt kuperat landskap.
Socknen präglas av två större klintsystem - Grogarnsberget och Östergarnsberget - med mellanliggande jordbruks- och betesmarker.
Vegetationen på klintarna är mager. Nedanför klintarna växer ofta lövträd. Där är betesmarker, medan åkermarkerna ligger mer centralt.

Östergarnsberget och Grogarnsberget utgör låga bergsområden som båda har starkt hävdpräglad vegetation och utgör naturbetesmarker med stort naturvärde. De båda bergen erbjuder storslagna utsikter över det omgivande småskaliga kulturlandskapet.

Östergarnsholm

Östergarnsholm är cirka 200 ha stor och uppbyggd av strandgrus men saknar trädvegetation. Ett stort alvarområde dominerar ön. Även fuktiga partier finns och en del av stränderna är strandängsartade.

Strandängar och hedbeten

Kusten väster om Katthammarsvik är flack och består av strandängar och hedbeten medan den övriga kusten har steniga strandvallar med mer eller mindre utpräglad klintkant längs med stranden. Vid Sandvik i söder finns sandstrand.

Inom området finns sammanlagt 44 ängs- och hagmarksobjekt. Av dessa är 13 hektar fördelade på tre objekt havsstrandäng.

En övervägande del av de betespräglade markerna utgörs av utmärker som saknar eller i vissa fall har ett svagt bete. Till de största och värdefullaste hör Östergarnsholm som har god hävd och Grogarnsberget där hävden är något svag. Prästänget invid Östergarns kyrka, ett mycket värdefullt ange, utgör den enda hävdade slåttermarken i området.