Om Öja

Öja sockens historia och bebyggelsens framväxt

Området har tagits i besittning någon gång under tiden yngre bronsålder-äldre järnålder.

Från denna tid härstammar de fossila åkrar som finns bevarade i större koncentrationer söder och sydost om Öja kyrka, sydost om Bobbenarve i söder samt norr och nordost om Ollajvs vid Stockviken.

I anslutning till fornåkersystemet vid Öja kyrka finns skärvstenshögar, som utvisar var boplatserna en tid kan ha legat för dem som brukade just detta åkersystem.

Järnålder - vikingatid

Var boplatserna legat under äldre järnålder vet vi däremot inte, då det inte finns några lämningar av vare sig husgrunder eller stensträngar från denna tid.

Däremot finns flera fyndplatser för silverskatter som visar var man troligen bott under vikingatid. Sådana platser finns norr om Unghanse, norr om och i nära anslutning till fomåkrama vid Bobbenarve, söder om samt i fornåkersområdet öster om Ollajvs.

Medeltid

Den sistnämnda platsen kan också vara platsen för en hamn under vikingatid-medeltid. Hamnplatser från denna tid kan också indikeras av koncentrationer av slipskårestenar eller stenar med slipytor.

Sådana platser finns innanför fiskeläget Unghanseskär i öster och på södra Faludden, där en lanthamn legat under 1650-talet.

Kvarvarande medeltida bebyggelse är i dag koncentrerad främst omkring Öja kyrka.

Förutom kyrka och kastal finns medeltida byggnadsverk strax norr om kyrkan och 300 meter längre norrut vid Roes.

Vid Unghanse finns en medeltida husgrund och väster om Gissle står de medeltida grindstolparna kvar.

Den åkermark som odlades under vikingatid-medeltid och framåt var troligen den samma som brukades under 1700-talets början, då skattläggningskartor upprättades över gårdarnas ägor. Åkrarna var små och spridda, ofta låg de långt ifrån gårdarna.

Den största delen utgjordes av ängsmarker i anslutning till gårdarna och längre bort liggande hagar.

Djurhållningen spelade här tydligt en större roll än åkerbruket.

1600-talet

Gårdarna var på 1600-talet i allmänhet små. Störst i socknen var Unghanse och Domerarve

norr om Öja kyrka. Unghanse hade år 1653 20 tunnland åker och 16 mansslätt äng.

1700-talet

Under det sena 1700-talet och 1800-talet förekom en omfattande partklyvning av gårdarna och många parter kom särskilt vid laga skifte att flyttas ut från den ursprungliga gårdsplatsen.

Under denna period och också under 1900-talets början tillkom ett stort antal småfastigheter. Den nytillkomna bebyggelsen förlades framför allt utanför de tidigare inägorna, till exempel på Faludden och längs vägar.

1800-talet

Genom laga skifte omvandlades en stor del av ängsområdena till åkermark och landskapets utseende ändrades radikalt.

Vid 1800-talets slut och fram till omkring 1940 torde uppodlingen ha varit som störst med åkermark liggande tätt i de centrala delarna, kring gårdarna och på större delen av Faludden.

Även delar av Austerrum användes för odling.

Nutid

I dag utnyttjas åter i stort sett endast de bästa och mest centralt belägna åkrarna. Fortfarande finns en hel del ängsmark i Öja, till exempel norr om Ollajvs och vid Öja kyrka.

Odlingslandskapet i Öja

Området Austerrum utgör ett stort alvarområde med omväxlande hällmarker och ytor täckta av vittringsgrus. Området sluttar mycket flackt ut i havet.

Storskaligt landskap

Det storskaliga landskapet bär en stark kulturprägel med förekomst av långa stenmurar, betesstängsel och av någon enstaka fiskebod nere vid stranden. Utsikterna är storslagna.

Faludden utgör liksom Austerrum ett av de största mer eller mindre helt öppna områdena på Gotland. Större delen av Faludden utgörs av träd- och busklösa naturbetesmarker av mycket hög klass.

Delar av Faludden är uppodlat till åkermark i små enheter. Markerna åtskiljs av stengärdsgårdar som utgör ett påtagligt inslag i landskapet.

Väl hävdade ängar

Innanför Faludden ligger ett lövrikt landskap med betade eller ännu slåtterhävdade ängar. Lasses ange, Öja kyrkänge och Unghanse ange utgör några av de många välhävdade ängarna i detta område.

Austerrum och Faludden är båda landskap som tillkommit och vidmakthållits genom bete. Betet på Austerrum har alltmer upphört de senaste årtiondena så att området nu växer igen med enbuskar, tall och oxel.

Sedan Nola och Landskapsvård tillkommit har betydande arealer stängslats på nytt och betet har återupptagits.

Inom området finns 71 objekt med naturlig betes- eller slåttermark.

Betesmark av alvartyp dominerar och upptar sammanlagt 603 hektar varav en relativt stor del, nämligen 284 hektar är i god hävd.

Av havsstrandäng finns totalt 138 hektar av vilka 99 är i god hävd.

Åtta slåttermarker finns inom området Sammanlagt upptar de 25 hektar av vilka 17 är i god hävd.

Faludden är fortfarande välhävdad och har ej drabbats av förbuskning.