Om Linde
Lyssna
Linde är en inlandssocken på södra Gotland. I söder gränsar Linde till Hemse, i väster till Fardhem och Gerum, i norr till Lojsta och i öster till Stånga och Burs socknar.
Linde socken består av odlingsbygd och kuperad skog. I socknens norra del går kalkberget i dagen. Lindeberget (Linde klint) har sin högsta punkt 63 meter över havet.
Vid sidan av jordbruket har brytning och bränning av kalk förekommit i socknen. Rester efter kalkugnar finns främst i norr.
Sedan 1930-talet har vissa perifert liggande åkrar tagits ur bruk, men därutöver har inga större markförändringar skett i området.
Dagens bebyggelse härstammar huvudsakligen från 1800-talet och är mestadels uppförd i sten.
Käldurgrannlaget har en tät bebyggelsemiljö med flera intressanta byggnader från olika tidsåldrar.
Bebyggelsen vid Duckarve, Rangsarve, Hägvalds och Odvalds består av många storbyggda gårdsparter med rejält tilltagna manbyggnader i sten från 1700- och 1800-talet, varav ett par i två våningar med brutna tak, en egenhet för Linde.
Namnet
Namnet Linde (1300-talet Lindum) syftar på en eller fler lindar.
Lindes historia
Lindeområdet tycks ha tagits i besittning någon gång mellan bronsålder och äldre järnålder.
Läs mer om Linde sockens historia
Linde sockens historia
Enstaka bronsåldersfynd vid Smiss i söder och skärvsten samt enstaka rösen eller högar i väster kan tyda på mer eller mindre långt uppehälle i området under bronsålder.
Under äldre järnålder har större delen av området utnyttjats. Här finns i dag rester efter fem till sex gårdar från denna tid med husgrunder och till del bevarade stenvastar, rester av det hägnadssystem som en gång skyddat inägomarken.
Bosättningen har främst varit koncentrerad till områdets södra del med lämplig jordmån. Norr därom på gränsen till skogslandet finns ett flertal gravfält av vilka Rojrhagen i öster är det mest kända. Vid fara har man kunnat använda de två fornborgarna på Lindebergets krön.
Vikingatid
Den vikingatida bosättningen har varit spridd över så gott som hela socknen, av de sju fynd av vikingatida silverskatter att döma. De flesta vikingatida boplatser ligger i anslutning till dagens bebyggelse. Även de enstaka slipskårestenar som återfinns i områdets östra delar torde härstamma från samma tid.
Medeltid
Från medeltid är endast kyrkan och den intilliggande prästgårdsruinen kända. Namnet Fånggård vid Hässelby i söder kan tyda på medeltida bosättning liksom en ej undersökt ruinkulle vid Hägvalds.
1600-talet
Vid 1600-talets mitt fanns i området elva skattehemman och två kronohemman. Gårdarna var i allmänhet medelstora. Störst var Hägvalds och Myrungs med 18 resp. 24 tunnland åker och 50 mansslätt äng vardera. Vid denna tid var endast en av gårdarna delad i parter. De båda kronohemmanen Petes och Kölder låg öde.
1700-talet
Skattläggningskartan från 1703 visar på små åkrar i närheten av gårdarna, men även enstaka åkrar liggande längre bort i ängs- eller hagmark. Där åkermarken tog slut vidtog vidsträckta ängsmarker och därnäst den inhägnade hagmarken, som upptog ungefär lika stora arealer som ängsmarken. Norr om Lindeberget och Duckarve vidtog myr- och skogsmarker.
Bebyggelselägena i dag är i de flesta fall desamma som vid 1700-talets början. De flesta 1700-talsåkrar odlas ännu medan vägnätet endast till en del är bevarat från denna tid.
1800-talet
Genom uppodlingen efter laga skifte på 1800-talet förvandlades större delen av ängsmarken och även en hel del hagmark till åker. Myrområden dikades ut och odlades upp. Genom ökad partklyvning och annan nybebyggelse tillkom mindre ställen i anslutning till nya eller gamla vägslingor.
Odlingslandskapet: Linde
Området, som består av större delen av Linde socken samt en insprängd del av Lojsta socken vid Åse, är till stor del ett bördigt jordbrukslandskap.
Dominerande i det relativt öppna landskapet är det skogsklädda Lindeberget, Gotlands största inlandsklint med vid utsikt över nejden. Inom området finns en betad hagmark om fem hektar som kommit med i ängs- och hagmarksinventeringen.
Värdekriterier: Linde
- Den relativt täta fornlämningsmiljön visar att området kontinuerligt brukats sedan äldre järnålder.
- Här finns också kända vikingatida boplatser och medeltida bebyggelselämningar.
- De flesta av socknens 1700-talsåkrar odlas än i dag.
- Spår av äldre brukande är till del avläsbart i den nuvarande terrängen.
- Delvis ålderdomligt vägnät.
- Kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer från 1700- och 1800-tal, oftast i ursprungligt läge.
- Området innehar stora skönhetsvärden.
- Här finns också pedagogiska värden.
- Området är lättillgängligt och av stort värde för fri lufts liv och turism.
Kontakta Region Gotland
Region Gotlands kundtjänst
Vi svarar på frågor om vår service och verksamheter, hör av dig till oss på telefon eller e-post.
Hjälpte informationen på sidan dig?
Sidinformation
- Senast uppdaterad:
- 6 november 2023