Om Hall

Riksintresse för kulturminnesvården

Från Hallshuk och söderut löper en mäktig klint med branta stup ner mot stranden.

Vegetationen uppe på klinten är hedartad, beväxt med buskar och mattor av timjan och gulmåra mellan kala öppna hällar.

Längre in mot land finns hällmark med småväxta tallar som växer i höjd vartefter avståndet från klintkanten.

Mellan Harudden och Hasselriv längs nordvästra strandkanten är stranden sank och kärrartad.

Lämningar

Här finns rika lämningar från brons- och järnålder med flera gravfält och järnåldersgårdar.

Gamla Gannarve 500 meter väster om nuvarande bebyggelse har blivit undersökt och gården kan följas från 200-talet fram till 1100-talet.

I dag härstammar gårdens byggnader till största delen från 1800-talet som bildar en enhetlig utformning med tre parter på rad.

Hall sockens historia och bebyggelsens framväxt

Fornlämningsbeståndet i Hall visar på kontinuerligt boende och brukande alltsedan stenålder.

Stenåldersboplatser finns vid Norrbys, Västös och Västerbys och socknen fungerade som resursområde för dessa boplatser.

Brons- och järnålder

Från bronsålder finns enstaka rösen och skeppssättningar spritt över i stort sett hela området.

Mer centralt och knutet till odlingsbygden låg gårdarna under äldre järnålder. Rester efter stenhägnader och husgrunder efter minst åtta järnåldersgårdar finns inom området, flera av dem med tillhörande mindre gravfält.

Större järnåldersgravfält finns norr om Halls kyrka och vid Västös. Intill en av gårdarna, öster om Gannarve, finns en fornborg av flatmarks typ.

Vikingatid

De vikingatida gårdarna bör ha legat i anslutning till järnåldersgårdarna och den centrala odlingsbygden.

Väster om Gannarve finns en boplats i Silveråkern, känd efter ett flertal skattfynd. Från vikingatid härstammar troligen två slipskårestenar vid Norrbys.

1500- och 1600- talen

Två ödegårdar, vid Nors och intill Jännklint, är kända i socknen under 1500- och 1600-talen.

Vid 1600-talets mitt fanns i Hall sju skattehemman. Medebys med 24 tunnland åker och 32 mansslätt äng var ojämförligt störst.

De andra gårdarna var medelstora utom Nors som var en liten gård på 9 tunnland och 12 mansslätt äng. Ungefär hälften av gårdarna var vid denna tidpunkt uppdelade i parter.

Skattläggningskartan från 1695 visar att åkrarna var små och låg samlade intill gårdar eller vid vägar. Enstaka åkertegar låg i ängsmark.

Bortom åkermarken låg ängsmarker och ytterst den inhägnade hagmarken. Ängs- och hagmark upptog ungefär lika stora ytor. I den omgivande skogsmarken fanns gott om myrar och vätar.

Jämfört med 1600-talet är bebyggelselägena i dag i stort desamma, något som också gäller vägnätet i området. De flesta 1600-talsåkrar brukas ännu.

1800-talet

Efter skiftena på 1800-talet utvidgades åkermarken. Till det har en stor del av den tidigare ängsmarken och en del av den intilliggande hagmarken använts. Även viss myrmark, bland annat väster om Hägvards och öster om Gannarve dikades ur och förvandlades till åker.

I samband med ökad partklyvning tillkom flera fastigheter och småställen längs vägarna.

1900-talet

Under 1900-talets lopp har man genom täckdikning fått större sammanhängande åkerområden och vissa perifert liggande åkrar har övergetts.

Bebyggelsens framväxt

Vid sidan av jordbruket har skogen och fisket spelat en stor roll för socknens gårdar. Genom den goda tillgången på skog har man i alla tider kunnat sälja trä och trämaterial.

Revisionsboken från 1653 omtalar att gårdarna vid sjön till stor del kunde få sin försörjning genom fiske och fisket fick med tiden en allt större betydelse.

Vid fiskeläget i Hall samlades även borgare från Visby och fiskare från fastlandet samt Estland. Vid fiskeläget uppfördes på 1600-talet ett kapell.

Bränning av kalk och tjära var också betydelsefull. I området finns ett flertal kalkugnar och sojden.

Enhetlig bebyggelse

Socknen uppvisar en ovanligt enhetlig bebyggelse. Gårdarnas bostadshus och ladugårdar är byggda inom en relativt begränsad tid och få nytillskott har tillkommit under de senaste 100 åren.

Eftersom socknen är skogsrik byggde man länge i bul- och knutteknik, byggnader som till del ännu finns kvar.

Stenhusbyggandet slog igenom sent. Omkring mitten av 1800-talet uppfördes de flesta av Halls manbyggnader, parstugor med likartat utformning med symmetriskt placerade fönster och pulpetfrontespis.

Ladugårdarna i sten byggdes senare, efter det att spåntaken konkurrerat ut agtaken på 1870-talet De byggdes efter nordgotisk tradition med sträng symmetri vid dörr-och fönsterplacering, med foderloft och välvda fönster.