Om Fleringe
Lyssna
Fleringe är en kustsocken på norra Gotland, väster om Fårösund och intill Bäste träsk. I öster gränsar Fleringe till Bunge och Rute samt i söder till Lärbro socken.
Vid sidan av jordbruk och husbehovsfiske har stenindustrin vid Bläse och Ar spelat en stor roll för försörjningen.
I anslutning till dessa industrier uppkom ett flertal småfastigheter omkring sekelskiftet I området finns också rester efter flera kalkugnar från 1600 till 1900-talen.
I samband med laga skifte slogs mindre åkerlappar ihop till större enheter och mellanliggande ängsmarker odlades upp. Intilliggande myrmarker dikades ur och plöjdes upp.
Under 1900-talet har viss åkermark tagits ur bruk. Detta gäller främst mer perifert liggande åkrar samt ett större åkersystem vid Bläse.
Bebyggelsen
Fleringebygden har ovanligt väl bevarad gårdsbebyggelse i sten från 1700- och 1800-talen med få moderna tillskott. De flesta gårdar har parstugor från 1800-talet, men vissa är äldre som tvåvåningsenkelstugan på museigården Grodde, vilken troligen härstammar från 1700-talets början.
Namnet
Namnet Fleringe innehåller ett forngutninskt flaidhingar, bildat av ordet flaidh - reva/sår. Namnet skulle då kunna syfta på det "sår i naturen" som klapperstensryggen Burgbackar utgör nordväst om kyrna. Fledijnge finns nedtecknat 1304.
Fleringe sockens historia
Redan under järnålderns låg bebyggelsen i nära anslutning till dagens i Fleringe. Detta kännetecknar också vikingatidens boplatser.
Läs mer om Fleringe sockens historia här
Fleringe sockens historia
Fleringe fungerade under stenålder som resursområde för boplatser i Bungeområdet, bland annat söder om Hau.
Bronsålder
Fornlämningsbilden visar att området troligen varit bebott under bronsålder. Längs den gamla kustlinjen i kanten av den nuvarande odlingsbygden väster om Fleringe kyrka finns ett flertal rosen och skepps sättningar.
Lämningar av skärvsten öster om kyrkan visar var bosättningarna under denna tid kan ha legat. Även vid Hau finns ett antal rösen, en skeppssättning samt skärvstensförekomster.
Järnålder
Enstaka stensättningar och mindre gravfält i anslutning till den nuvarande odlingsbygden visar att större delen av området nyttjats under järnålder.
Husgrunder efter tre till fyra gårdar från äldre järnålder finns i dag inom området, men troligtvis har här funnits flera, som i dag är överodlade.
Vikingatid
Järnålderns bebyggelse låg i nära anslutning till dagens bebyggelse, något som också kännetecknar vikingatidens boplatser.
Två vikingatida boplatser är genom silverfynd kända norr om Utoje. Från samma tid härstammar troligen ett antal slipskårestenar intill den forna kustlinjen.
Naturliga vikar söder om Lunderhage, vid Lickedarve, vid Hau rävlar och Grönudden i anslutning till gravfält, hallänningar med mera kan ha utgjort hamnlägen under vikingatid-medeltid.
1500- 1600-talen
Tre till fyra ödegårdar är kända i området under 1500-1600-talet.
Vid 1600-talets mitt fanns här elva gårdar, alla skattehemman och de flesta medelstora. Störst var Lunderhage med 16 tunnland åker och 32 mansslätt äng. Tre av gårdarna var vid denna tid uppdelad i parter.
Skattläggningskartan från 1694 visar på små åkrar, främst intill gårdarna men också liggande i ängs- eller hagmark. Bortom åkermarken vidtog större ängsområden och därefter hagmark.
Ängs- och inhägnad hagmark upptog ungefär lika stora ytor. I utmarkerna fanns ett flertal träsk samt en del mindre myrområden.
Bebyggelselägena är i dag desamma som vid 1600-talets slut.
Vägsystemet är bara till del detsamma. En hel del av 1600-talets åkrar brukas än i dag.
1700-1800-talen
Fleringebygden har ovanligt väl bevarad gårdsbebyggelse i sten från 1700- och 1800-talen med få moderna tillskott.
De flesta gårdar har parstugor från 1800-talet, men vissa är äldre som tvåvåningsenkelstugan på museigården Grodde, vilken troligen härstammar från 1700-talets början.
Hau består av två storbyggda parter från 1800-talets första hälft med dubbla flyglar till manbyggnaderna och stora ladugårdar med spåntak.
Hau på Ar är byggnadsminne och hyser en fattiggård från 1800-talet i sten och trä med alla byggnader bevarade. Utoje innehåller två gårdsparter med en mängd byggnader från 1700- och 1800-talet från självhushållets dagar.
Odlingslandskapet Fleringe
Hela området är av en mycket speciell karaktär för Gotland. Det halvöppna, betespräglade skogslandskapet kombinerat med myr- och sjörikedomen och den relativt artfattiga men egenartade floran är ovanliga företeelser på Gotland.
Landskapet kan något liknas vid Fårö.
Söder om Bästeträsk är landskapet mer variationsrikt med flera vackert utbildade partier av ancylus- och litorinavallarna.
Stora delar kännetecknas av öppna och betespräglade hällmarkstallskogar.
Området innehåller en mycket stor areal naturlig betesmark som till stor del består av älvar eller mer eller mindre glest trädbeväxta hällmarker. Till mycket stor del har hävden upphört, men markerna har bevarat sin karaktär.
Enstaka mindre hagmarker, det vill säga före detta inägomarker som fortfarande betas, finns också.
Vid Hässle ligger ett vidsträckt hasseldominerat område vars centrala delar består av välhävdad ängsmark.
Små starrdominerade områden som årligen slås hör till de sista av detta slag på Gotland.
Värdekriterier Fleringe
- Fornlämningsbilden visar att området nyttjats sedan sten- och bronsålder och brukats sedan äldre järnålder.
- En del av 1600-talets åkrar odlas än i dag.
- Stor areal naturlig betesmark.
- Spår av äldre odlande är till del lätt avläsbart i nuvarande terräng.
- Till stora delar väl bevarad småskalig arrondering.
- Till del ålderdomligt vägnät.
- Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer från 1700- och 1800-talet i ursprungligt läge med få moderna tillskott.
- Området har stora skönhetsvärden.
- Här finns också stora pedagogiska värden.
- Området är lättillgängligt och av stor betydelse för friluftsliv och turism.
Kontakta Region Gotland
Region Gotlands kundtjänst
Vi svarar på frågor om vår service och verksamheter, hör av dig till oss på telefon eller e-post.
Hjälpte informationen på sidan dig?
Sidinformation
- Senast uppdaterad:
- 30 januari 2024