Burs
Lyssna
Burs är en kustsocken på sydöstra Gotland. I söder gränsar Burs till Rone, i väster till Hemse och Linde, i norr till Stånga och Lye samt i öster till Lau, När och till Bandlundeviken.
Burs socken består av slättbygd , till en del på utdikad mark efter Rone myr samt Lye och Burs träsk. Så gott som all ängsmark och en stor del av den före detta hagmarken har i dag omvandlats till åker. Av 1700-talets åkrar odlas ännu en hel del. Någon större nedläggning eller förändring av åkermarken har inte skett under 1900-talet.
Här finns flera kulturhistoriskt intressanta byggnader och bebyggelsemiljöer. Prästgården är en av Gotlands bäst bevarade prästgårdsmiljöer. Manbyggnaden med flyglar och ekonomibyggnader bildar en fullständig enhet som tydligt visar det sena 1700-talets byggnadsideal.
Fattigstugan vid vägen mot När visar socknens sociala engagemang vid 1800-talets mitt. Byggnaden med flistak, innehållande fyra bostadsrum med inredning, är byggnadsminne.
Vid Ganne finns en stor gårdsmiljö intill vägen med en tvåvånings, något förändrad, manbyggnad och lada, magasin samt ladugård placerade som flyglar till manbyggnaden på storgården.
Namnet
Namnet Burs (1300-talet Burss) innehåller det gotländska burg – grusrygg, grusmark.
Burs sockens historia
Området Burs socken har nyttjats sedan stenåldern. Under vikingatiden var detta en rik bygd. Silverskatter har hittats vid flera gårdar.
I modern tid har marker odlats upp, bland annat genom utdikning av stora myrområden vid 1900-talets början.
Läs mer om Burs historia här
Burs sockens historia
Enstaka lösfynd visar att området under stenålder fungerat som ett resursområde för bosättningar under samma tid i Lau och När.
Bronsålder
Från bronsålder finns ett flertal fynd av malstenar samt en skärvstenshög som kan indikera en boplats i söder, på gränsen till Rone.
Områdets troligen enda rest av fornåkrar, härstammande från tiden sen bronsålder – äldre järnålder, finns nord-ost om gården Västerlaus i områdets sydvästra del.
Järnålder
Spår från järnålder finns i form av ett gravfält i söder samt enstaka stensättningar och resta stenar.
I anslutning till det ovan nämnda fornåkerområdet ligger rester efter en äldre järnåldersgård med två husgrunder och en stensträng.
Vikingatid
Om vikingatida bosättning och aktivitet vittnar funna silverskatter vid Sigdes, Ange och Ljugännes, ett antal slipskårestenar vid vattendrag samt flera bildstenar upphittade i socknen.
Medeltid
Från medeltid härstammar kyrkan, ett par grindstolpar från St Gläves samt ett ringkors vid Sigdes.
1500- och 1600-talen
Antalet kända ödegårdar under 1500- och 1600-talet var i socknen som helhet nio stycken.
Revisionsboken från 1653 uppger för området elva skattehemman och tre kronohemman. Gårdarna var av mycket varierande storlek. Ojämförligt störst var Sigdes med 36 tunnland åker och 50 mansslätt äng. Endast två av gårdarna var vid denna tid uppdelad i parter.
Av de tre kronohemmanen Allmunde, Gajbjänne och Kvie, var Kvie fortfarande en obebyggd och ej brukad tomt medan Gajbjänne var en f d ödegård.
1700-talet
Skattläggningskartan från 1700-talets början visar på små sammanhängande åkerstycken intill gårdar och längs med vägar. Även perifert liggande åkrar i ängs- och hagmark förekom. De centrala delarna av Burs bestod av åker- och hagmark. Längre bort låg ängsmarker. I nordost och sydväst fanns stora utmärker. Längst i nordost låg Lausmyr.
Bebyggelselägena och vägsystemets sträckning från år 1700 är ännu till stora delar oförändrade.
1800-talet och framåt
Under 1800-talet medförde skiftena möjlighet till större uppodling. De tidigare små åkrarna utökades. Ängsmark och också en del hagmark omvandlades till åker.
Under 1800-talets slut och 1900-talets början skedde en stark uppodling i socknen.
Bland annat utdikades de stora myrområdena i norr och söder (1900-talets början).
Odlingslandskapet
De centrala delarna av Burs socken är ett flackt, väl uppodlat jordbrukslandskap, vars jordmån till största delen består av sand.
I områdets utkanter i nordost och sydost ligger de utdikade myrarna Lausmyr respektive Ronemyr.
Av naturliga betesmarker inom området finns endast ett drygt 50 hektar stort område med alvar och buskrik utmark.
Värdekriterier
- Området har nyttjats sedan stenålder.
- Det har kontinuerligt brukats sedan yngre bronsålder- äldre järnålder.
- I området finns medeltida lämningar.
- Här finns flera kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer med ursprungliga bebyggelselägen.
- Ålderdomligt vägnät.
- En hel del av 1700-talets åkrar odlas än.
- Viss förekomst av naturlig betesmark.
- Bebyggelsemiljöer som till exempel prästgården och fattigstugan innehar pedagogiska värden.
Kontakta Region Gotland
Region Gotlands kundtjänst
Vi svarar på frågor om vår service och verksamheter, hör av dig till oss på telefon eller e-post.
Hjälpte informationen på sidan dig?
Sidinformation
- Senast uppdaterad:
- 3 oktober 2023