Krusmynta

1988 rivs den gamla brandstationen för att ge plats åt fastighetskontorets nya lokaler. De arkeologiska undersökningarna som startas i samband med rivningen kommer att blottlägga ett helt medeltida kvarter. De pågår i två år och fynden tyder på ett rikt Visby med långväga kontakter. Stenhusen var i första hand lagerlokaler. På bottenvåningarna fanns bostäder, stall och utskänkningsställen.

Åsa Ardin Kedja har spunnit en tredimensionell historia kring ”Krusmynta”, en ung tjänsteflicka som serverade på den bierstube vilken en gång fanns på denna plats på 1200-talet. Utifrån gränden ser vi ”Krusmynta” sitta och vila på en bänk flankerad av två pelare med baggar. I själva verket är baggarna två vattenkastare som avleder vattnet från den ovanliggande marksättningen. Utomhus, på den övre nivån, finns också ett fågelbad med ett vattenfall. Vattenfallet är en stiliserad rännil av handgjord keramik.

Inne i huset fortsätter den skulpturala sagan i form av ytterligare en ”Krusmynta”. Sorgsen, orolig för att hon råkat slå sönder ett ölkrus sitter hon längst ner i källaren och vågar inte gå upp till ölstugan. Genom en högtalaranläggning hörs Wisby Vaganters musik och krogsorlet i bakgrunden. Tiden blir levande genom att några säckar innehållande örter sprider sin doft, och på väggen finns en fresk där narren och riddaren spelar om Visbys framtid. Utgrävningens historiska fynd åskådliggörs även av Åsas planscher som hänger utmed den ena väggen.

Huset ägs idag av AB Valutan.