Aouifia om Markkula

Inget nytt under solen. Det står i bibeln. Vad betyder det?

Om man inte tolkar det cyniskt så är det faktiskt en riktigt tydlig ledtråd från Gud att vi antingen lever i en cirkulär tid eller att det finns parallella världar som liknar vår men med oändliga variationer där inget till slut kan räknas som nytt. Parallell universum?

”Allt som har varit kommer vara och allt som har hänt kommer hända igen. Det finns inget nytt under solen”.

Vad är då meningen med allt? För att hitta mening måste vi utforska. För att utforska måste vi fantisera. Drömma.

Vad är det som kan sporra vår fantasi till att skapa, utforska, utveckla, förstå? Är det något självgenererat inom oss eller måste det introduceras för oss? Måste vi se det, känna det eller beröras av det för att komma igång?

Om det kommer utifrån, vem har då skapat det? Om allt redan finns och allt redan hänt och kommer hända igen, är vi riktigt medvetna om detta
”allt”?

Om allt redan har hänt borde inte vi på något plan i vårt medvetande veta allt? Har vi då kapaciteten att dyka ner så djupt eller flyga så högt i vårt medvetande? Vilka ritualer, substanser, metoder, katalysatorer behöver vi för att komma dit, till den där högre nivån av medvetandet där vi ser och förstår hela skapelsen och existensen?

Mitt svar är Konst. I alla dess arter.

Är Konst något vi skapar själva eller är det något som skapar och formar oss?

Jag påstår att Konsten är en energi som genomsyrar allt. Den vi kallar konstnären, som också kan vara du, är ett färdmedel för denna energi. Och den kan vara formulerad eller abstrakt, fysisk eller mekanisk, men den som möter den i rätt tid och rum kan beröras av den.

En sten, utställd på ett konstgalleri mitt i ett rum är inte en metafor för något annat än en sten mitt på golvet i ett rum. Men för någon annan kan det vara svaret på meningen med livet, eller till och med bilden av Gud.

Isa Aouifi, 2025