Infrastrukturen för järnvägen innebar räls, stationshus, banvaktarstugor, magasin och lokstallar. Järnvägens etablering innebar ett väsentligt bidragit till utvecklingen av många stationssamhällen där påverkan för Roma, som blev den största järnvägsknutpunkten, och Hemse har varit väsentlig.
Helt nya orter eller bebyggelseområden, där Bjärges i Vänge är den största, uppstod utefter bansträckningarna.
Stationshus, banvaktarstugor, lastkajer, godsmagasin, samt inte minst de drygt 25 mil järnvägsvallar med viadukter och stationsplattformar finns bevarade.
Gotländsk järnvägshistoria
Järnvägsbyggande hade pågått i Sverige i mer än 20 år när initiativet att bygga på Gotland togs. Privata entreprenörer sökte stöd hos stat, stad och landskommuner med argument kring järnvägens betydelse för näringslivsutvecklingen, där man refererade till goda erfarenheter från fastlandet. De som inte trodde på järnvägens möjligheter menade att Gotland hade alltför kapitalsvaga näringar för god lönsamhet.
Visby - Roma - Hemse
Järnvägen, vars första sträckning från Visby till Hemse över Roma, invigdes 1878 fick också en trög start med dålig lönsamhet. Men då Roma sockerbruk startade 1894 fick dess stora transportbehov järnvägens lönsamhet att öka. Järnvägen var, å andra sidan, en förutsättning för effektiva sockerbetstransporter från andra delar av ön och därför en förutsättning för industrin.
Andra verksamheter som drog nytta av järnvägen och därför ofta lades i närheten av dess sträckningar var postkontor och telefonledningsnät men också mejerier och varumagasin för handel och jordbruk.
Lönsamhetsproblem
Lönsamheten blev dock ett långsiktigt problem när konkurrens på persontrafiken genom busstrafiken startade i börja av 1920-talet. Efter växande lönsamhetsproblem övertog staten ansvaret 1947.
Trots förhoppningar kunde inte heller SJ öka omsättningen och den regelbundna persontrafiken mellan Slite och Hablingbo lades ner 1953. 1960 följde nedläggning av resterande bansträckningar och all persontrafik överfördes till busstrafik.
Stationshusen
Det har funnits ett drygt 100-tal trafikplatser varav 50 mer omfattande med stationshus och tillhörande byggnader. Förutom de tre byggnadsminnena Buttle stationshus, Hesselby i Dalhem och Tule i Halla finns ett tiotal välbevarade stationshus och några väl bibehållna bebyggelsemiljöer med flera byggnader och omgivande anläggningar som har stort kulturhistoriskt värde.
De bäst bevarade är Tjuls i Eskelhem, Fidenäs station i Fide, Hablingbo, Havdhem, Grötlingbo, Martebo och Viklau stationer samt Larsarve i Källunge.
Järnvägsvallarna
Järnvägsvallarnas sträckningar kan på långa sträckor fortfarande avläsas i landskapet. Kvar finns också viadukter stationsplattformar mm. De flesta av de över 50 stationshus finns bevarade men också många banvaktarstugor, lastkajer, godsmagasin, samt några vågar och lyktstolpar.
