Vad är ett världsarv?
Lyssna
Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten.
Det är en plats, miljö eller objekt som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det ska bevaras för framtida generationer. När platsen, miljön eller objektet upptagits på Unescos världsarvslista ska de garanteras skydd och vård för all framtid.
Världsarven kan lära oss om både naturens och människans historiska mångfald och kraft. Genom att skydda och bevara det unika kan vi lära oss av varandra, oavsett vilken tidsepok eller världsdel vi kommer ifrån.
Världsarvslistan omfattar över 1000 objekt i drygt 160 länder. Några exempel på platser är Galapagosöarna, Egyptens pyramider och staden Brasilia.
Världsarvslistan grundar sig på Unescos konvention om skydd för världens natur- och kulturarv som antogs 1972. Sverige undertecknade konventionen 1985 och är därmed en av de över 190 nationer som åtagit sig att skydda de egna världsarven och att hjälpa andra länder att värna om sina.
Unesco är förkortningen för United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization. Det är ett FN-organ som vill skapa och bibehålla fred genom ökat samarbete mellan länder inom kultur, utbildning, vetenskap och kommunikation.
Världsarv i Sverige
I Sverige finns femton världsarv. Höga kusten är ett naturminne och Laponia är ett blandat världsarv, det vill säga både kultur- och naturminne. De andra platserna är klassade som kulturminnen. Här finns länkar till varje världsarvs egen presentation, listade i den ordning de blev godkända att vara med på Unescos världsarvslista.
- Drottningholms slott, Stockholm
- Birka och Hovgården, Ekerö
- Engelsbergs Bruk, Fagersta
- Hällristningsområdet i Tanum
- Skogskyrkogården, Stockholm
- Visby Världsarv
- Gammelstads kyrkstad, Luleå
- Laponia, Lappland
- Örlogsstaden Karlskrona
- Södra Ölands Kulturlandskap
- Höga Kusten, Ångermanland
- Radiostationen Grimeton, Varberg
- Struves meridianbåge, Norra Sverige
- Världsarvet Falun
- Hälsingegårdar
Vad kan bli ett världsarv?
För att upptas på världsarvslistan ska en rad kriterier uppfyllas.
Ett kulturobjekt är ett mästerverk skapat av människan, ett arkitektoniskt stilbildande byggnadsverk, en miljö med anknytning till idéer eller trosföreställningar av universell betydelse eller ett framstående exempel på traditionell livsföring som är representativ för en viss kultur.
Ett naturobjekt kan visa exempel på viktiga utvecklingssteg i jordens historia, representera pågående ekologiska eller biologiska processer, vara ett landskap med exceptionella skönhetsvärden eller hemvist för utrotningshotade djurarter.
Kan det bli fler svenska arv?
De arv som finns upptagna på Världsarvslistan är inte jämnt fördelade geografiskt över världen och de olika kategorierna har stor skillnad i antal representanter. Två av tre arv är belägna i Europa och kulturarven är långt fler än naturarven. Industriminnen och landsbygdsbyggnader är exempel på kategorier som har ont om objekt.
Sedan 1990-talet arbetar Unesco med en global strategi för att balansera upp representationen. Om ett nytt arv ska tillföras till listan måste det tillhöra kategorier som i nuläget inte finns representerade i hög grad. Därför vill regeringen att Sverige ska vara försiktig med att göra nya nomineringar till Världsarvslistan.
Vem äger och styr världsarven?
I Sverige har regeringen gett Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket uppdraget att hantera världsarvsfrågorna. De i sin tur delegerar tillsynen och förvaltningen av respektive världsarv till olika lokala organisationer. Världsarven ägs och förvaltas av både offentliga och privata aktörer, ofta är flera olika aktörer verksamma i arven.
Världsarven styrs inte av någon egen lagstiftning utan täcks av de lagar som behandlar fysisk miljö, till exempel Plan- och bygglagen, miljöbalken och kulturminneslagen.
Visby världsarv är med i Nätverket världsarv i Sverige (VIS) som arbetar för en bred förankring av världsarvens värden genom information och utbildning till allmänheten. Nätverket bidrar till att de svenska världsarven kan utbyta kunskaper och erfarenheter i världsarvsfrågor med varandra.
Unesco och världsarvskonventionen
Under andra världskriget började flertalet länder samtala om hur de skulle kunna samverka kring fredsarbete. 1945, krigets sista år, bildades Unesco.
1972 antog Unescos generalkonferens Världsarvskonventionen – en överenskommelse kring hur kultur- och naturarv skyddas från hot såsom naturkatastrofer, krig och förhastad urban utveckling. Världsarvskonventionen genomsyras av globalt ansvar och internationell solidaritet. I och med konventionen skapades en lista på arv som ansåg särskilt viktiga att skydda och bevara för mänskligheten idag och för all framtid. Sverige skrev på konventionen 1985 och fick sitt första världsarv, Drottningholms slottsområde, upptaget på listan 1991.
Landet som besitter arvet måste själva ansöka om att upptas på listan. För att kunna ansöka måste landet ha undertecknat världsarvskonventionen. I dagsläget är västerländska arv överrepresenterade på listan och kulturarv långt fler än naturarven. Unescos globala strategi är att skapa en jämnare och mer världstäckande lista.
Kontakta Region Gotland
Region Gotlands kundtjänst
Vi svarar på frågor om vår service och verksamheter, hör av dig till oss på telefon eller e-post.
Hjälpte informationen på sidan dig?
Sidinformation
- Senast uppdaterad:
- 13 februari 2024