Telefonstationer

Slite telefonbolag 1883 lät därefter anlägga Sveriges för tiden längsta telefonledning, mellan Visby och Slite. På landsbygden bildade telefonstolpar ett nytt landskapselement.

Tillväxten av telefoner var inte explosionsartad men stadig. När Stenkyrka fick en egen växel 1927 fanns bara 21 abonnenter i socknen. Orsaken kan vara att abonnenterna själva fick stå för kostnaden av stolpar. Denna ordning fanns kvar till 1929.

Sammanlagt etablerades 83 telefonstationer på Gotland varav två i Visby. Den sista telefonstationen öppnades i Terra Nova i Visby 1981. Den var då helt automatiserad och utan bemanning.  

Under första hälften av 1900-talet var samtliga stationer bemannade. Stationsföreståndarna var kontraktsanställda av Telegrafverket ofta med tämligen usla villkor. Arbetet blev ofta en bisyssla på en gård eller i en familj, där alla familjemedlemmar kunde vara till hjälp.

Växelstationsföreståndarna med familjer och anställda biträden blev en viktig tillgång i bygderna. Genom dem kunde viktig information förmedlas, även om det inte hörde uppdraget.

Telefonstationerna blev också ofta till stor hjälp vid exempelvis sjukdom eller olycksfall, då läkare, veterinär eller brandkår behövde tillkallas.

Bland de drygt 200 föreståndarna var det ungefär lika många män som kvinnor.

De största yrkesgrupperna utgjordes av handlare och hemmansägare men här var också många hantverksgrupper representerade.

Så drev till exempel två urmakare och en garvare växelstationer. Den relativt stora gruppen kvinnor är säkerligen än större om telegrafbiträdena räknas in. Telefonstationerna gav landsbygdens kvinnor möjlighet till arbete  utanför hemmet.