I Öja socken finns slättmark, alvarmark och strandängar.

Dagens bebyggelse är uppförd i sten och härstammar från 1700-talets slut till 1900-talets början med få moderna inslag.

Gårdarna är ofta storbyggda och de olika tidsepokernas stilideal är mestadels bevarade.

De flesta manbyggnaderna är parstugor, som senare försetts med bakbyggen innehållande kök och brygghus.

Ladugårdarna är mestadels från 1800-talets senare del med höga foderloft. Rester av äldre typer av bebyggelse finns, främst i form av flistaksförsedda strandbodar samt ett par ladugårdar med agtak.

Vid slutet av 1800-talet utvecklas hamnen i Burgsvik. Tillsammans med järnvägsbygget leder detta till att ny bebyggelse nästan uteslutande sker utefter Hamnvägen i Burgsvik.

Socknen i övrigt expanderar genom partsklyvningar till ett femtiotal gårdar.

Namnet

Öja (cirka 1400 Oyu med runor) innehåller böjningsformer av ö (gotlländska oj). Kan ursprungligen ha syftat till en eller flera öar som genom landhöjning blivit en del av Gotland.

• Källa: Svenskt Ortnamnslexikon/Ortnamn på Gotland.

Silverskatter visar att Öja socken var välmående under vikingatid. Troligen fanns flera vikingatida hamnar inom området.

Den åkermark som odlades under vikingatid-medeltid och framåt var troligen den samma som brukades under 1700-talets början.

Öjas storskaliga landskap bär en stark kulturprägel.

Här finns långa stenmurar, betesstängsel och av någon enstaka fiskebod nere vid stranden. Utsikterna är storslagna.

Här finns också betesmark av alvartyp, betade och slåtterhävdade ängar samt havsstrandäng i god hävd.

Värdekriterier

• Välbevarat kulturlandskap med kontinuerligt brukande sedan yngre bronsålder-äldre järnålder.
• I området finns tre stora områden med välbevarade fornåkersystem.
• Ett flertal boplatser från vikingatid samt medeltida bebyggelselämningar visar på ett kontinuerligt boende i området
• Kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer från slutet av 1700-talet till 1900-talets början.
• Stora sammanhängande områden med omfattande och välbevarat stenmurslandskap på t ex Faludden och Austerrum.
• Stora arealer värdefulla ängs- och hagmarker klass I och II, som till stora delar ännu betas.
• Lättillgängligt område med stora miljövärden och pedagogiska värden.                          
• Stor betydelse för friluftsliv och turism.