Sjonhem, Kulturmiljöprogram Gotland

Socknen präglas av bördig jordbruksmark och tallskog i söder. I socken har också bränts kalk sedan lång tid tillbaka.

Under 1900-talet utdikades de centrala myrområderna och åkerarealen kunde därmed öka väsentligt. Ännu en bit av den gamla ängsmarken lades under plogen. Vägar och åkrar rätades ut och ägobilden blev mer linjär. Ägorna utökades i några fall med mer skog och gränserna rätades ut Flera nya boningshus av trä med verandor uppfördes.

Fram till 1970-talet har inga större förändringar vad gäller åkerarealen skett i området.

Dagens bebyggelse från främst 1800- och 1900-talet är tämligen förändrad. Gården Gandarve i Vänge visar med sina två storbyggda parter på hur en välmående gård kunde te sig under 1800-talets andra hälft.

Namnet

Namnet Sjonhem förekommer i runor och på 1300-talet (Sianeüm). Efterledet -hem står för boplats elelr gård. Förledet kan innehålla ett fornnordiskt sjaun, med innebörden syn/det man kan se.

Innebörden är oklar men kan betyda "syngård/bygd", möjligen för den vy söderifrån (från Vänge) över Brogradsmyr mot centrala Sjonhem.

• Källa: Svenskt Ortnamnslexikon och Ortnamn på Gotland.

Området tycks ha tagits i besittning under senare delen av bronsålder. En silverskatt kan dateras till vikingatid.

Gårdarna har legat på samma ställen under lång tid.

Den centrala delen av Sjonhems socken samt norra delen av Vänge socken består av ett omväxlande jordbrukslandskap med åkrar, ängsmarker och beteshagar.

I öster finns ett av Gotlands största lövskogsområden mellan Suderbys och Gandarve.

Landskapet vid Gandarve är efter gotländska förhållanden ovanligt kuperat.  I väster skär vägen genom området på en låg grusås med gles tallskog.

Inom området finns enligt ängs- och hagmarksinventeringen ett alvarområde som saknar hävd och ett område med betad skog som har svag hävd. Två hagmarksområden ligger inom området av vilka endast det ena är välhävdat.

En slåttermark om tre hektar lider av bristfällig hävd.

• Tätafornlämningsmiljöer.
• Området har kontinuerligt brukats sedan yngre bronsålder-äldrejärnålder, vilket ett flertal äldre järnåldersgårdar med inägomarker samt fornåkrar visar.
• En stor del av det gamla kulturlandskapet finns ännu kvar i form av viss småskalighet.
• Spår av äldre brukande är lätt avläsbara i terrängen.
• En stor del av 1700-talets åkrar odlas än.
• Ålderdomligt vägnät.
• Kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer från främst äldre järnålder och 1800-tal.
• Gårdarna har samma bebyggelselägen som på 1700-talet.
• Området är lättillgängligt.
• Ängs- och hagmarkerna med sina täta fornlämningsmiljöer och rekonstruktioner har förutom stora pedagogiska värden betydande skönhetsvärden och är därför av stort värde för turism och friluftsliv.