År 2003 fanns 36 bevarade mejeribyggnader. Ett tiotal av dessa var byggda på 1890-talet och övriga i början på 1900-talet. De var jämt utspridda över ön men förekom inte norr om Hangvar.
Mejeribyggnaderna är oftast välbyggda stenbyggnader. Två av de kvarvarande är uppförda i silikattegel, en handfull av trä och resten av rödtegel. Den byggnadstekniska kvalitén är hög. Byggnaderna har en markerad centralt placerad skorsten och ofta en lastbrygga bevarad och är därför lätta att identifiera.
Mejerierna och järnvägen
Ofta låg mejerierna nära järnvägen som var en viktig faktor för etableringsbeslut eftersom transporternas effektivitet var viktigt för dessa färskvaror. Grädde fraktades till exempel från Martebo till Barlingbo för att där omvandlades till smör och ost.
De lokala mejerierna
På 1870-talet hade mjölkkornas produktion stigit med 70 procent sedan inledningen på seklet på grund av förbättrad foderproduktion. Genom systematisering av djurförädling på 1880-talet grundlades möjligheten för ännu högre mjölkavkastning. Den ökande avkastningen medförde att den förädling av mjölkprodukter som hushållningssällskapen då läge propagerat för kunde bli verklighet i lokala mejerier.
Kvinnoyrken
Mejerierna utgör en viktig länk i det moderna jordbrukets historia och det framväxande industriella jordbruket. De innebar också tillskott av kvinnoyrken på landsbygden då ansvaret för mjölkhanteringen som ystning, kärning, skumning, renhållning länge sköttes av en mejerska och hennes mejeribiträden medan männens skötte transport och distribution.
Ibland, som i Martebo, fanns personalbostäder i anslutning till mejeriet. Detta innebar att de anställda inte behövde ha sin hemort i socknen och många unga kvinnor kom från fastlandet för att arbeta vid mejerier och skumstationer på Gotland.
Nedläggningar
På 1930-talet stängdes många mejerier eftersom lagstiftning satte krav på lokaler och utrustning samtidigt som biltransporternas utveckling gav möjlighet till större uppsamlingsområde av råmjölken. Därefter har nedläggningar skett kontinuerligt.
Det sista verksamma mejeriet på landsbygden var det i Stånga som tvingades stänga år 2007. År 2013 tvingas det sista mejeriet, Arla mejeri i Visby, att rationalisera och specialisera tillverkningen för att bibehålla lönsamheten.
Stolthet
Mejerierna utgjorde ofta en stolthet för orten och är idag ett viktigt byggnadsobjekt i socknens centrala miljö, ofta i kyrkbyn.
Speciellt stolta kanske man var i Barlingbo då deras mejeri under en tid var det mejeri i Sverige som exporterade mest produkter utomlands.