Socknen består av slättbygd och skog i väster. Inom område förekommer åtta olika naturliga fodermarker, av vilka de flesta har en god hävd.
Vid sidan av jordbruket har här liksom på övriga håll fisket spelat en stor roll under framför allt självhushållets dagar. De stora öarna utanför kusten gav extra bete och ägdes sedan gammalt av bönder i Eksta.
Eksta socken är känd för sina stolta byggnadstraditioner. Här finns en mängd storbyggda gårdar, vilka antingen hyser tvåvånings enkel- eller parstugor med nedervåning från 1700-talet och salsvåning påbyggd vid 1800-talets mitt eller breda hus med flerdelad plan och källare från 1800-talets senare del.
Intressanta gårdsmiljöer av den första kategorin är Grymlings, Uggards, Mellings (nedbrunnen), Bjärges, Tomsarve och Hajdstäde. Till den andra kategorin hör Bjärges, Rondarve och Hägur. Eksta har även en intressant trähustradition med många bulladugårdar och inpanelade bulhus. Mitt i Eksta ligger byggnadsminnet Ferdinand Petterssons Mekaniska Verkstad från 1900-talets början.
Till området hör också Norrgarde i Sproge, där den södra parten, som är byggnadsminne, har en ovanligt välbevarad gårdsmiljö med byggnader i sten och bulteknik från 1700- och 1800-talet.
Namnet
Namnet Eksta (1300-talet Eüxsta) är övertaget från en försvunnen gård med namnet Este. Detta namn syftar i sin tur på Aist - ett våldsamt rinnande vattendrag. Gården låg vid en å som fortsätter ut över klintkanten. När det ursprungliga namnet blivit obegripligt har det förändrats till ek +sta(d).