Burs
Burs är en kustsocken på sydöstra Gotland. I söder gränsar Burs till Rone, i väster till Hemse och Linde, i norr till Stånga och Lye samt i öster till Lau, När och till Bandlundeviken.
Burs socken består av slättbygd , till en del på utdikad mark efter Rone myr samt Lye och Burs träsk. Så gott som all ängsmark och en stor del av den före detta hagmarken har i dag omvandlats till åker. Av 1700-talets åkrar odlas ännu en hel del. Någon större nedläggning eller förändring av åkermarken har inte skett under 1900-talet.
Här finns flera kulturhistoriskt intressanta byggnader och bebyggelsemiljöer. Prästgården är en av Gotlands bäst bevarade prästgårdsmiljöer. Manbyggnaden med flyglar och ekonomibyggnader bildar en fullständig enhet som tydligt visar det sena 1700-talets byggnadsideal.
Fattigstugan vid vägen mot När visar socknens sociala engagemang vid 1800-talets mitt. Byggnaden med flistak, innehållande fyra bostadsrum med inredning, är byggnadsminne.
Vid Ganne finns en stor gårdsmiljö intill vägen med en tvåvånings, något förändrad, manbyggnad och lada, magasin samt ladugård placerade som flyglar till manbyggnaden på storgården.
Namnet
Namnet Burs (1300-talet Burss) innehåller det gotländska burg – grusrygg, grusmark.
Burs sockens historia
Området Burs socken har nyttjats sedan stenåldern. Under vikingatiden var detta en rik bygd. Silverskatter har hittats vid flera gårdar.
I modern tid har marker odlats upp, bland annat genom utdikning av stora myrområden vid 1900-talets början.
Odlingslandskapet
De centrala delarna av Burs socken är ett flackt, väl uppodlat jordbrukslandskap, vars jordmån till största delen består av sand.
I områdets utkanter i nordost och sydost ligger de utdikade myrarna Lausmyr respektive Ronemyr.
Av naturliga betesmarker inom området finns endast ett drygt 50 hektar stort område med alvar och buskrik utmark.
Värdekriterier
- Området har nyttjats sedan stenålder.
- Det har kontinuerligt brukats sedan yngre bronsålder- äldre järnålder.
- I området finns medeltida lämningar.
- Här finns flera kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer med ursprungliga bebyggelselägen.
- Ålderdomligt vägnät.
- En hel del av 1700-talets åkrar odlas än.
- Viss förekomst av naturlig betesmark.
- Bebyggelsemiljöer som till exempel prästgården och fattigstugan innehar pedagogiska värden.
