Kontakt

Samhällsbyggnadsförvaltningen
Besöksadress: Visborgsallén 19, 621 81 Visby 

Maria James
Regionantikvarie
Telefon: 0498-26 90 00
E-post: maria.james@gotland.se

Region Gotland
Reception och regionupplysning
Visborgsallén 19
621 81  Visby
Telefon: 0498-26 90 00
E-post: regiongotland@gotland.se Lämna dina synpunkter

Ala, Kulturmiljöprogram Gotland

Ala socken är en del av östra Gotlands inland. I söder gränsar Ala till Ardre, Alskog och Garda socknar. I väster till Buttle och Vänge, i norr till  Sjonhem och i öster till Kräklingbo.

Socknen består i södra delen av skogsmark och i norra delen till stor del av myrmarker.

Tillgången till kalksten har gjort att kalkbränningen varit viktig vid sidan av jordbruket. I området finns rester efter åtta kalkugnar bevarade.

Utdikning av myrmarker och partsdelning av gårdarna har påverkat landskap och bebyggelsen under de senaste seklen. 

Gårdarna med smala envånings parstugor, där vägen slingrar sig fram mellan byggnaderna, är typiska för socknen.

 

Namnet

Namnet Ala (1300-talets början Alum) innehåller al eller ål, i betydelsen revel/ås. Andra tolkningar har gjorts. Exempelvis kan stavelsen Al tolkas som hednisk kultplats.

 

Bebyggelsens framväxt: Ala sockens historia

Odlingslandskapet: Ala

Landskapet i norra delen av socken består huvudsakligen av brukad mark med skog- och hällmark i nordväst  .

De nio olika naturliga betesmarker som ingår i området består till stor del av utmarker – såsom älvar, buskrik utmark eller betad skog. I två fall har dessa marker god hävd och i tre fall svag hävd, i övrigt saknas hävd.

Värdekriterier

  • Relativt stor areal naturlig betesmark.
  • Området har utnyttjats sedan stenålder.
  • Synliga spår efter människor som bott och brukat marken under äldre järnålder finns på flera platser i området.
  • Rester efter försvarsanläggningar finns i området dels från järnåldern (fornborgen vid Snubblebacke), dels medeltiden (kastalruinen vid Hembygdsgården).
  • Nuvarande bebyggelse ligger fortfarande samlad kring de gamla gårdslägena, även om gårdarna i dag är uppdelade på flera parter. De gamla gårdslägena kan följas tillbaka till åtminstone tidigt 1700-tal.