Fastighetsgränser används dagligen i samhällsbyggnadsprocessen, av Region Gotland likväl som av externa aktörer. Fastighetsgränserna kan i sitt läge variera mellan faktiskt läge i fält och läget i Lantmäteriets digitala registerkarta (DRK). Detta beror på när gränsmarkeringarna är skapade och vilken metod som använts vid inmätningen och framställandet av dem.

Att behöva åtgärda gränser genom fastighetsbestämning eller nymarkering kan både bli kostsamt och försena byggprocessen. Det kan även leda till att fel begås i exempelvis hur detaljplanen tolkas, eller vid utstakning av byggnaders placering. Förbättrade fastighetsgränser är viktigt för en effektiv byggprocess samt kvalitetssäkring, både när det gäller projektering och byggande.

I projektets inledning var avsikten att kvalitetsförbättra alla fastighetsgränser inom detaljplan genom att åka ut på plats och kontrollera alla gränsmarkeringar okulärt samt mäta in det som påträffades i området.

Resultatet av inmätningen skulle sedan ligga till grund för, om behov fanns, att kunna redigera de punkter som inte mätts in, med hjälp av ett medelfel baserat på de inmätta punkternas läge; en transformation.

Detta arbetssätt visade sig vara mycket tidskrävande, och därför fick arbetssättet justeras. Projektet övergick till att endast ett urval av gränspunkter skulle mätas in och stå som grund för, att vid behov, transformera resterande gränspunkter.

En förutsättning för att lyckas med genomförandet var ett nära samarbete med Lantmäteriet. Det skapades tidigt kontakter och genom flera kanaler har samarbetet under projektets gång fungerat bra, med lärdomar för båda parter samt förfining av arbetsmetoder och avvägningar vad gäller genomförbarhet under projektets gång.

Vid projektets slut har alla områden där det finns en detaljplan med hjälp av ovanstående metod fått en kontrollerad gränskvalitet, och där det har funnits möjlighet att förbättra den har så också gjorts. På vissa håll har transformationer utförts där gränserna har flyttats flera meter i DRK, och på många ställen har kvalitén varit god.

DiSa har också gjort en översyn på områden som är planerade att detaljplaneläggas och gått över dessa områden med samma metodik.

Det har under projektets gång mätts in ungefär 10 000 gränsmarkeringar, och transformerats runt 5000 st. Det är 719 unika planer där gränskvaliteten har blivit kontrollerad, en yta på ungefär 70 km2 vilket motsvarar drygt 2 procent av Gotlands yta.

Lantmäteriet har i sin tur drygt 9000 inmätta gränsmarkeringar och 34 000 transformerade punkter. Att dessa siffror skiljer sig åt beror dels på att Lantmäteriet har möjlighet att justera attribut för att visa att en gränsmarkering är mätt med högre kvalitet, men inte fått ett ändrat geografiskt läge.