REVAQ har tre övergripande mål:

1. att vara en nationell och lokal drivkraft för fortlöpande förbättring av kvaliteten på det till reningsverken inkommande avloppsvattnet och därmed också kvaliteten på slammet. Bättre kvalitet på avloppsvattnet kommer att ha stor betydelse för den framtida miljöbelastningen på våra sjöar, vattendrag och kustområden.
2. att certifieringssystemet ska erbjuda alla aktörer en öppen och transparent information om hur slammet produceras, dess sammansättning och spårbarhet.
3. att växtnäringen från avloppsfraktioner produceras på ett ansvarsfullt sätt och att kvaliteten uppfyller fastställda krav.

Syftet med certifiering av reningsverk är att kvalitetssäkra reningsverkens arbete med uppströmsarbete och återföring av näringsämnen i slammet till jordbruk.

Renare avloppsvatten till reningsverken är en förutsättning för ett hållbart samhälle. Med renare avloppsvatten får vi renare sjöar, vattendrag och hav – och bättre slam.

Kretsloppet måste slutas. För åkermarken viktiga ämnen som fosfor, kväve , mikronäringsämnen och organiskt material ska återföras till odling. För att det ska vara möjligt och hållbart behöver vi minska flödet av farliga ämnen till reningsverken.

Ett extra viktigt näringsämne är grundämnet fosfor, som i brytbara mängder är en begränsad resurs på jorden. Att återföra fosfor till kretsloppet via slam är den enda metod som i dag är möjlig i stor skala.

REVAQ:s regelverk går längre än både gällande och föreslagen lagstiftning om slam. Samhället behöver krav som leder till ständig förbättring av avloppsvattnet till reningsverken och bättre system för utfasning av kemikalier.

Den viktigaste insatsen för att minska oönskade ämnen i slam och vatten är riktade och systematiska insatser mot utsläpp från hushåll och industri – så kallat uppströmsarbete.

Med renare avloppsvatten får vi renare sjöar vattendrag och hav – och bättre slam. Målet är ett hållbart samhälle och rent säkert vatten.

Den lagstiftning som finns om slamspridning är bland annat ett mer än 25 år gammalt EU-direktiv. EU-kommissionens slamdirektiv från 1986 antogs för att uppmuntra användning av slam i jordbruket och för att skydda jord, växter, djur och människor mot oönskade ämnen.

Slamdirektivet är en politisk överenskommelse vilket innebär att hänsyn tagits till medlemsländernas åsikter. Det speglar den ur svenskt perspektiv låga kravnivån i direktivet.

Slamdirektivet är baserat på dåvarande forskning och flera medlemsländer har i dag antagit strängare gränsvärden för såväl tungmetaller som föroreningar som inte finns med i EU-direktivet.

Sverige har infört nationell lagstiftning med betydligt högre krav för användning av slam i jordbruket. Naturvårdsverket presenterade i september 2013 ett förslag om hållbar återföring av fosfor.

Uppdraget resulterade i ett miljömål för återföring av näringsämnen samt förslag på en ny förordning om slam och matavfall. Förslaget förtydligar vikten av att fosfor återförs från avlopp till åkermark och det finns skärpningar i regelverket rörande metaller och krav på hygienisering. Frågan bereds nu på Miljödepartementet. Det är för närvarande oklart när regeringen fattar sitt beslut om miljömålet och den nya förordningen.

Naturvårdsverket har sammanställt nuvarande ganska snåriga regelverk på sin hemsida.

Den årliga avgiften för 2012 är 70 öre per aktuell ansluten fysisk person till avloppsreningsverket. Maxavgiften för ett reningsverk år 2012 är 170.000 kronor. Revisions- och certifikatsavgifter från certifieringsorganet på ca 35–50.000 kr per år tillkommer.

Den stora kostnaden för reningsverket är oftast att bedriva uppströmsarbetet, där de flesta reningsverk har en eller flera personer som arbetar deltid med dessa frågor.

Slam som avskiljs vid avloppsvattenreningen (råslammet) innehåller 98-99 % vatten och 1-2 procent fast material (torrsubstans). 5-10 liter slam samlas i reningsverken per person och dygn.

Slammet innehåller även cirka 3 procent fosfor och 3,5 procent kväve. Det innebär att omkring 6.000-7.000 ton fosfor och 8.000–9.000 ton kväve skulle kunna återföras till åkermarken via slam varje år.

Slammet består också av mullämnen. Slammet innehåller dessutom ett flertal makro- och mikronäringsämnen såsom koppar, zink, magnesium, mangan, selen, svavel och kobolt.

Slammet behandlas för att minska volymerna, vatteninnehållet och minska lukten. Att minska volymerna görs genom förtjockning och avvattning. Att minska lukten görs vanligen genom rötning. Men det kan också göras genom långtidsluftning eller kalkning.

Rötningen ger biogas och minskar därför mängden torrsubstans och även innehållet av smittämnen. Längre gående reduktion av smittämnen kan ske genom rötning vid hög temperatur (+55^oC) eller pastörisering vid +70^oC.

Det varierar. Ofta är det kring 4000 kg slam (800 kg slam räknat som torrsubstans) per hektar och år. För att minimera markpackning läggs slammet oftast på vart femte år, men då som en femårsgiva. När en femårsgiva läggs ut enligt ovan, innebär det att vart femte år läggs i genomsnitt ett 1-2 mm tjockt lager slam sprids på jordbruksmarken.

Mängden slam som kan användas beror på slammets och jordbruksmarkens kvalitet – och på typen av gröda. Många kvalitetsmått kan avgöra hur mycket slam som sprids, men oftast styr innehållet av fosfor, koppar eller kadmium i slammet eller i jordbruksmarken.

Ofta får bonden REVAQ-certifierat slam utan kostnad. I de flesta fall är även spridningen på jordbruksmarken kostnadsfri. Ibland sköter lantbrukaren spridningen på den egna gården.

Jordbruksverket och hushållningssällskapet har beräknat ett ungefärligt värde för bonden av slammet på ca 700-1000 kr per hektar (vid användning av 800 kg slam räknat som torrsubstans).

Fosfor som växtnäring i jordbruket är nödvändigt för produktionen. Fosformineral för handelsgödsel bryts i gruvor och är en ändlig resurs på jorden. Merparten av bruten fosfor går till produktion av livsmedel.

Enligt ny forskning vid Linköpings universitet beräknas efterfrågan på fosfor vara större än tillgången redan 2035. Priserna på fosfor har stigit snabbt de senaste 10 åren och är redan idag så höga att många bönder i utvecklingsländer med minst resurser inte har råd att köpa fosfor och gödsla sina åkrar.

Att återföra slammets fosfor till åkermarken är därför en mycket viktig global etisk fråga och en självklarhet i ett hållbart samhälle. Den rikare delen av världen måste förhindra att fosfor hamnar avfallsdeponier, bränns eller försvinner ut i haven. Forsforn måste återföras till jordbruksmarken på ett säkert sätt. Det bidrar REVAQ med.

Fosfor i brytfärdig form är en ändlig resurs på jorden. Utan fosfor ingen mat. Behoven av fosfor kommer framför allt att öka på grund av ökande världsbefolkning, ökad konsumtion av kött och ett ökat behov av energigrödor.

Kostnaderna för brytning av fosformineral har ökat samtidigt som kvaliteten blivit sämre (ökad föroreningsgrad av kadmium). Brytningen innebär miljömässig påverkan då föroreningar såsom kadmium och radioaktiva ämnen frigörs.

Priserna för brytbart fosformineral kommer att stiga kraftigt de närmaste decennierna och vissa forskare hävdar att fosforn kommer att ta slut inom 60-150 år. En stor del av fosforreserverna (mer än 70%) finns dessutom i politiskt instabila områden som det ockuperade Västsahara. Om vi i den rika världen återför fosfor till odling på ett säkert sätt blir det också möjligt för tredje världens bönder att köpa fosformineral och därmed öka produktionen av livsmedel.

Ja. Det finns olika sätt. Metoder för utvinning av koncentrerade fosforprodukter ur avloppsvatten, avloppsslam och aska från slamförbränning är under utveckling liksom metoder för avskiljning av föroreningar ur avloppsslam. Svenskt Vatten deltar i flera av dessa projekt.

Det utvecklas också alternativa eller kompletterande avloppssystem som bygger på att urin och avföring avskiljs från övrigt hushållsspillvatten på ett tidigt stadium, istället för att blandas och ledas till konventionella reningsverk.

Metoden för att återvinna fosfor från aska används idag på försök. Metoden behöver utvecklas för så låg energi- och kemikalieanvändning som möjligt. Det tar troligen ytterligare 10-15 år innan en sådan process kan tas i bruk i större skala i Sverige.

Alla nivåer av skadliga ämnen ska ner. Halterna har minskat mycket de senaste tio åren, men de ska ner ännu mer. Slammets innehåll av kadmium är i samma storleksordning som i de flesta andra organiska gödselmedel.

REVAQ:s mål för reningsverken är fastställda så att kadmiumhalterna på lång sikt inte ska tillåtas öka i jordbruksmark. Det målet når redan idag några av våra reningsverk. De återstående ska nå målet inom några år.

Kadmiumhalten har minskat kraftigt i det svenska slammet. Försök under mer än trettio år i Skåne visar att kadmiumhalten ligger stabilt i åkermarken vid normalgiva. Upptaget av kadmium i grödorna har inte ökat.

Alternativet till slam är mineralgödsel, som ofta innehåller mindre kadmium än de organiska gödselmedlen, men då tillförs det nytt kadmium vid varje gödsling – till skillnad från vid kretslopp där halterna kan vara högre men då det tillförs mycket lite nytt kadmium.

Kadmiummålet för REVAQ år 2025 är satt till toalettvattenkvalitet:17 mgCd/kg P
Slampartier till jordbruk från REVAQ-reningsverk har idag 14-33 mg Cd/kg P

Andra organiska gödselmedel

Toalettvatten från en sluten tank har en Cd/P-kvot på 18 mgCd/kg P
Matavfall har 10-35 mg Cd/kg P
Nötflytgödsel har 6-44 mg Cd/kg P
Svinflytgödsel har 4-16 mg Cd/kg P

Mineralgödsel

Yara har för närvarande 12 mg Cd/kg P som garanterat max-värde för den kvalitet som har lägst halt i Sverige, men som oftast ligger under 8 mg Cd/kgP.
Mineralgödsel som normalt används inom EU har betydligt högre kadmiumfosforkvot, ca 110-140 mg Cd/kg P

Nej, idag är den största källan till kadmiumanrikning i åkermark atmosfärisk deposition.

Den största tillförseln kom tidigare (50-70-talet) från mineralgödselfosfor. Då ökade kadmiumhalterna i jordbruksmarken från sin naturliga nivå med ca 30 procent. Slammet har bidragit till en ökning av kadmiumhalten med ca 3 procent.

Fällningskemikalier innehåller metallerna järn eller aluminium. Järnets och aluminiumets funktion är att binda löst fosfor i avloppsvattnet så att fosfor från urin och avföring inte skall övergöda havet.

Jordbruksmarken är i sina mineraler uppbyggd av bland annat järn och aluminium. Därför förekommer metaller som järn och aluminium, naturligt i mycket höga halter i all jordbruksmark.

Slammets bidrag av nytt järn och aluminium är så lågt att det inte kan förändra dessa halter i jordbruksmarken. Några av de tungmetaller som kan ackumuleras och därför är bekymmersamma på lång sikt finns i ytterst låga halter i fällningskemikalierna. Mängden av de tungmetaller som riskerar att öka i jordbruksmarken är mycket små. I fällningskemikalierna utgör dessa tungmetaller långt under en procent av de tungmetaller som tillförs avloppsvattnet in till reningsverket.

Ja, man kan se spår av läkemedel i slam. Detta är ett område som vi idag lägger mycket fokus på. Svenska och utländska studier visar att det i de allra flesta fall är i storleksordningen 0,1-10% av läkemedelsresterna som kommer in till reningsverket som kan återfinnas i slammet.

Antibiotiska preparat fastnar i högre utsträckning i slammet än övriga läkemedel. Här finns lång erfarenhet från veterinärsjukvården som visar att antibiotika från djurgödsel bryts ner snabbt i jordbruksmarken.

Vissa ämnen bryts ner helt medan andra är svårnedbrytbara. De restprodukter som inte brutits ner i reningsverket hamnar i vattendragen. Det allra mesta av läkemedelsresterna, över 90%, hamnar i vatten, inte i slam. Detta är i sig ett miljöproblem där vi behöver veta mer om såväl miljöeffekter som reningsmetoder.

Läkemedelsrester i avloppsvatten och slam är ett forskningsområde i snabb utveckling som REVAQ:s styrgrupp följer noga. Bland annat genom den europeiska vattenbolagsorganisationen EUREAU, Stockholm Vattens läkemedelsprojekt och det stora nationella forskningsprogrammet MistraPharma.

Idag finns inget som pekar på att läkemedelsrester i slam skulle utgöra ett miljö- eller hälsoproblem. Skulle ny kunskap framkomma så kommer REVAQ att anpassa sitt regelverk och skärpa sina krav.

Nej, slam från certifierade reningsverk har genomgått noggranna kontroller. Bland annat kontrolleras i varje slamparti att kadmium och prioriterade ämnen klarar kraven och att salmonella, inte förekommer i slampartierna.

Dessa gränser är långt strängare än vad både svensk lagstiftning och EU:s regler kräver. Genom att använda slam från REVAQ-certifierade reningsverk stödjer man vårt viktiga uppströmsarbete. Man tar då ansvar för att farliga ämnen fasas ut i samhället och för kretsloppet, lokalt och globalt genom att återföra fosfor och andra näringsämnen.

Det finns idag inga vetenskapliga studier som tyder på att slammet av den kvalitet vi har i Sverige, skulle utgöra en hälsorisk. På lång sikt måste vi dock gemensamt minska användningen av farliga ämnen.

Vi omger oss med alltför många farliga ämnen i vår vardag. Detta är ett stort, svårt och generellt problem för hela samhället.

Vi får alla i oss olika ämnen varje dag – t.ex. från krämer, smink, schampo, kläderna, inredning, elektronik, mat, dryck och dammpartiklar. Vi hittar spår av dessa ämnen i slam. Bidraget av det vi får i oss via vägen slammet till marken till grödan och till maten är minimalt jämfört med direktkontakten vi har i vardagen med dessa ämnen.

Vår dagliga direkta exponering av farliga kemiska ämnen är den stora utmaningen för hälsa och vattenmiljö. Kan vi minska dem i hela samhället så minskar vi också förekomsten i slammet. Att minska användningen av dessa ämnen i samhället är en viktig del i REVAQs uppströmsarbete.

Ganska mycket av den mat vi importerar kommer från jordbruksländer där man använder slam. Slam som för det mesta är av en mycket sämre kvalitet och ofta sämre kontrollerat än det svenska slammet från REVAQ-certifierade reningsverk.

I Frankrike används i dag 70 procent av slammet i jordbruk, och jordbruksanvändningen kommer inom den närmaste tioårsperioden att stabiliseras på nivån 65–75 procent.

I Danmark används idag cirka 75 procent av slammet i jordbruket. Det har skett en kraftig ökning av slamanvändning de senaste åren på grund av att jordbrukarna känner sig tryggare med den allt bättre slamkvaliteten och den bättre dokumentationen.

I England används 65–70 procent av slammet inom jordbruket. Prognosen de närmaste åren är att andelen ligger kvar på denna nivå eller att det blir en svag ökning.

På följande sida står det mer om att erhålla slam som gödning från Region Gotland:

• Intresserad av avloppsslam som gödning