Här finns SNÖPLOGEN som en vår lämnades efter vägen. Nu ligger de där; grånade grova plank, rostiga smidesdetaljer, tyngdstenen och rester av styrfunktionen. Förknippad med svett och frustande hästar, om ploglagets skyldighet att med gemensamma ansträngningar bana väg fram till Fårö kyrka.
.
VÄGSLADDEN, en än mer omärklig hög av bräder, rostiga bultar och beslag som strandat på sin slutliga destination strax bortanför ”Rosas bod”. Lämnades när grus blev asfalt och vägen ”permanentades”. Om några år kommer den att vara helt övervuxen och borta.
.
KYRKGRINDEN, från 1840 i stilrent smide och utsmyckning. För den som känner med fingertopparna eller låter kvällssolen belysa grindens ”insida”, så framträder en fint slagen järnstämpel, B+. Den berättar att grinden gjorts av stångjärn från Bagghyttans bruk i Torsåker i Gästrikland.
.
Och GALLERBRON, ett lammhinder och bro av räls som med sina bevarade märkningar berättar om de gotländska järnvägarna och de stora järnverken ute i Europa. Allt hänger ihop, från Cockerill i Vervier till grinden vid Verkegårds.