BUN hade i samband med beslut om internbudget 2007-04-19 bl a givit förvaltningen i uppdrag att genomföra en uppföljning av huruvida den socio-ekonomiska faktorn i BUNs fördelningsmodell inneburit en bättre fördelning av resurserna till eleverna i behov av särskilt stöd (BUN § 2007/19).

Utredningen hade genomförts av högskolestudenten Karl Risp. I rapporten anförs bl a följande:

 
…”Befintlig forskning kring hur resurser påverkar elevers resultat är motstridig. Vissa forskare har kommit med slutsatsen att det inte finns något tydligt samband mellan resurser och resultat, medan andra har kommit till slutsatsen att resurser främst i forma av ett utökat antal lärotimmar per elev ger goda resultat. Enighet råder dock i påståendet att ett starkt samband finns mellan elevers resultat och föräldrars utbildningsnivå och engagemang i sina barns skolgång. 
Med detta i åtanke anser jag att ytterligare resurser och åtgärder bör satsas på en ökad dialog med elevernas föräldrar för att tydliggöra hur deras barn bör få stöd i sitt skolarbete. Om skolledning och pedagoger i grundskolan lyckas påpeka hur viktigt stödet hemifrån är för att elever skall lyckas i skolan skulle skolarbetet vila på en bättre grund.
Ytterligare en aspekt som jag vill uppmärksamma är att resultatet av tilldelningen utifrån fördelningsmodellen är baserat på uppgifter från socialförvaltningen samt Statistiska Centralbyrån och de således identifierat ett antal individer som utgör underlag för tilldelningen av medel. Denna koppling till enskilda individer och elever går förlorad när medlen sedan ingår i rektorns budget. Ett problem uppstår därmed eftersom respektive rektor inte vet vilka elever som bör dra nytta av de extra resurserna.
Enligt de intervjuer som jag genomfört finner jag att det finns medvetenhet om den problematik som grundskolan arbetar med. Jag anser dock att det behövs en mera tydlig definition av den socioekonomiska problematiken för att särskilja den från exempelvis problematik relaterad till exempelvis neuropsykiatriska diagnoser och fysiska handikapp.
Slutligen anser jag med tanke på befintlig forskning och de svar som framkommit under mina intervjuer att om den befintliga fördelningsmodellen skall finnas kvar finns ett behov av diskussion kring vilka faktorer som bör ingå och att en koppling till aktuella elever bör förmedlas till rektorer som hanterar fördelningen i skolan. De 8,6 % av skolpengen som fördelas utifrån dessa premisser är så pass marginell att den inte renderar i en klar och tydlig användning i de berörda skolorna”….