Näringsdepartementet har inbjudit Gotlands kommun att lämna synpunkter på grönboken.
I det andra kapitlet beskrivs havsrelaterad industri och verksamhet och dess betydelse för Europas exportberoende ekonomi. En frisk marin miljö är en förutsättning för att havens potential ska kunna tillvaratas och EU:s konkurrenskraft och tillväxt förbättras. En komponent i det syftet är förbättrad sjösäkerhet. Forskningens betydelse betonas. Haven som en resurs och dess nyckelroll för klimatförändringen framhålls och teknikutvecklingens strategiska betydelse för att reducera effekterna av klimatpåverkan. Haven bär också en stor energipotential och utvinningen kräver samspel med såväl andra marina verksamheter, som de boende. I haven finns också outnyttjade biotekniska resurser. Många framtida produkter anses komma att utvecklas från haven, vilket förstärker behovet av att skydda den marinbiologiska mångfalden. För att säkerställa hög kompetens inom de havsrelaterade sektorerna krävs en långsiktig försörjning med kvalificerad arbetskraft – nu rekryteras t.ex. anställda inom sjöfarten från tredjeland. Insatser bör göras för att främja ökad rörlighet och rekrytering inom EU. Långsiktiga investeringar i havsberoende näringar gynnas av stabila regelsystem, som för att vara effektiva också ska ge incitament till kvalitetsarbete och ställa hårdare krav på lågpresterande verksamhet (t.ex. bekvämlighetsflagg). Kommissionen förespråkar därför övergripande system för fysisk planering, och förbättrade och förenklade regelverk.
Kapitel 3 ägnas boendet och livsvillkoren i kustområdena. Hälften av Europas befolkning lever i närheten av kust och i takt med ökad tillväxt ökar efterfrågan på dylika miljöer. Utarmningen av marina miljöer hotar därmed livskvalitet och tillväxtmöjligheter i de kustnära miljöerna. Algblomningen i Östersjön nämns som ett exempel. Behovet av åtgärder för att förbättra riskhanteringen framhålls, genom t.ex. varningssystem iför att möta hot inom sjöfart och handel – allt ifrån föroreningar från fartyg till människohandel och terrordåd. Kustturismen bör diversifieras, t.ex. genom att sprida aktiviteter till inlandet eller ute till havs för att dämpa trycket på stränderna. Behovet av s.k. integrerade förvaltningssystem berörs för att hantera de komplexa sambanden mellan förhållanden på land och i hav och oceaner, t.ex. genom att föroreningar i den marina miljön ofta har sitt upphov i landbaserade verksamheter.
Kapitel fyra ägnas frågor om verktyg för att hantera och främja hållbara förbindelser till oceanerna, bl.a. kunskap och information genom ett europeiskt övervakningsnätverk och system för fysisk planering. Den fysiska planeringen sköts bäst lokalt och regionalt men vissa beslut, t.ex. om naturgasledningar och andra gränsöverskridande aktiviteter, har gemenskapsdimensioner. Kommissionen tror att det kommer att bli nödvändigt att införa något slags, på gemenskapsnivå kontrollerat, ekologiskt baserat planeringssystem för att hantera en väntad konkurrens mellan exploateringar längs kusterna. En bred debatt om vilka principer som ska ligga till grund för dylik planering efterlyses.Kapitel 5 – styrningsfrågor – behandlar allmänna principer för beslut om havspolitiken och planeringen. Kommissionen förespråkar att länderna samordnar sina samhällsfunktioner rörande sina territorialhav och ekonomiska zoner i stället för att ha dem uppdelade på olika myndigheter – sjöräddning, tull m.m. I förlängningen ser kommissionen ett gemensamt europeiskt havsområde med samma regler för säkerhet, skydd mot terrorism och miljön.
Ledningskontoret har, efter att frågan behandlats av B7, upprättat ett reviderat förslag till yttrande.
Kommunstyrelsens beslut