”Gotlands kommun bör ha lagliga grafittiväggar för att motverka olagligt klotter och för att synliggöra grafittin som konstform.

Ungdomar som attraheras av hip-hop-kulturen måste mötas med samma förståelse som de som har ett intresse för musik, fotboll etc. Därför bör vi t ex ge möjligheter till att måla grafitti, vilket i sig kommer att bidra till att det olagliga klottret minskar i kommunen.”

Medborgarförslaget har översänts till BUN för yttrande. Yttrande skall vara kommunstyrelsen tillhanda senast 2005-05-02.

Förvaltningschef Peter Molin anför i förslag till yttrande bl a:

…

Grafitti brukar definieras som text eller bild som lagligen anbringas på plats eller föremål, vanligen med sprayfärg, tuschpenna eller dyl.

Med klotter avses text, bild eller ristning som olovligen anbringas på plats eller föremål.

I båda fallen förutsätts vanligen att texten/bilden är synlig i det offentliga rummet, även om det finns exempel på att man ordnat grafittiväggar i särskilda lägenheter.

Forskning visar att det inte finns något som styrker påståendet att grafittiväggar skulle bidra till att klottret minskar. Erfarenheterna är olika i olika kommuner. På Gotland finns erfarenheter av motsatsen, t ex vid Solbergaskolan. Där ordnades ett klotterplank för ett antal år sen, men planket bidrog snarast till att öka det olagliga klottret.

Det finns ingen typisk ”genomsnittsklottrare”. Klottraren kan ha en rad olika motiv, t ex:

- Att få uppmärksamhet

- Att uppleva spänning

- Att uttrycka skaparlust

- Att bli sedd

- Att få status i kompisgänget

- Att lämna ett budskap

Att göra en vacker målning

Det är uppenbart att en laglig grafittivägg bara kan tillfredsställa vissa av dessa motiv. En grafittivägg kan i värsta fall fungera som ett övningplank och en inkörsport till det olagliga klottret och därmed underlätta nyrekryteringen av olagliga klottrare.

Å andra sidan finns det seriösa ungdomar som använder grafittitekniken som sitt konstnärliga uttrycksmedel. Det är rimligt att ungdomars olika intresseinriktningar behandlas likvärdigt, och det är i det perspekti­vet konsekvent att ge dessa ungdomar tillgång till grafittiväggar att utöva sin konst på, på samma sätt som kommunen tillhandahåller repetitionslokaler för musikintresserade ungdomar. Sådana ytor bör i så fall anvisas på avgränsade områden, och på platser där de kan bidra till att försköna en annars trist yta. Skall jämförelsen med andra föreningar bli rättvis bör det också finnas en förening som ansvarar för väggen, en sorts ”ansvarig utgivare” som kan hålla rent från oetiska och/eller rasistiska budskap. Det är viktigt att väggen inte kan uppfattas som kommunens egna anslagstavla.

…