Region Gotland genomför ett omställningsarbete kallat ”Hälsa genom hela livet”. Där vill man bland annat förebygga fysisk inaktivitet och skolfrånvaro genom att göra satsningar på barn och unga i skolan. Som en del i detta ville man testa en modell för hur en fysioterapeut kan jobba i skolor som en del av elevhälsans team.
Styrgruppen för ”Hälsoprojekten i samverkan” anställde fysioterapeut Kristin Hjorth på Väskinde och Västerhejde skolor med start höstterminen 2022. Hennes arbete har följts av Niklas Löfgren, fysioterapeut på habiliteringen i Visby och Kine Johansen, forskare på Uppsala universitet med pediatrik som specialitet. Hon har samarbetat med internationella experter för att skapa en modell för fysioterapi i skolan som är anpassad till svenska förhållanden.
Helt nytt att ha en fysioterapeut på skolan
För att efterlikna konceptet från Kanada har Kristin jobbat med barn i årskurs 4 och 5, där arbetet lagts upp i tre nivåer. Den primära nivån har bestått av insatser riktade mot en större grupp, såsom en hel klass. Vid nästa nivå var insatserna riktade mot en mindre grupp barn. Slutligen, vid den sista nivån, har insatserna varit riktade mot enskilda elever. Kristin har noggrant dokumenterat sitt arbete i sin loggbok, vilken har varit den primära källan för utvärdering.
– Det har inte funnits någon exakt arbetsbeskrivning, utan Kristin har själv fått komma fram till hur hon ska jobba, berättar Niklas. Jag och Kine har diskuterat med henne om hur hon kunde lägga upp arbetet och sen försökt stödja henne. Det är ju Kristin som haft inblicken i det dagliga, praktiska arbetet ute på skolorna.
Hon började med att låta eleverna svara på en enkät. Barnen bedömde överlag sin fysiska aktivitet som hög, med en tendens till minskad aktivitet hos barnen i årskurs 5. Alla utom ett barn uppgav att de deltar i skolidrotten och barnen deltar i fritidsaktiviteter i genomsnitt tre gånger per vecka.
Lärarna fick svara på en enkät som handlade om hur de skattade sina kunskaper inom områden såsom motorisk och kognitiv utveckling, fysisk aktivitet och förmågan att göra anpassningar för att främja delaktighet. Överlag skattade lärarna sin kunskap som hög. Ett intressant fynd var att samtidigt som lärarna skattade sin kunskap som hög vad gäller hur rörelsepauser har positiv inverkan på koncentration samt sin förmåga att integrera fysisk aktivitet i undervisningen, uppgav eleverna att de sällan erbjuds rörelsepauser.
– Vad som är sant vet vi inte, det är en av utmaningarna med självskattningsformulär, tydliggör Niklas, vad vi vet är att lärare och elever motsäger varandra på den punkten. Men det verkar vara två ganska aktiva skolor som Kristin har varit på.
Från relationsbyggande till konkreta insatser
Niklas och Kine har granskat arton veckor under höstterminen. Till att börja med har det mest handlat om att bygga relationer och att hitta former för samverkan. Därefter, i takt med att skolpersonalen förstått vilken slags resurs Kristin som fysioterapeut kan vara, har det blivit allt fler praktiska insatser.
– Kristin har till exempel varit med i klassrummet och arbetat med ergonomi så att barnen sitter bättre under lektionerna, berättar Niklas. Hon har varit med på gymnastiklektioner och bidragit med sin kunskap om hur man kan anpassa aktiviteter efter barnens förmågor, berättar Niklas och fortsätter
– Hon har även startat en motorikgrupp med barn som är i behov av lite extra stöd och har dessutom fungerat som vårdens förlängda arm genom att slussa vissa barn vidare till rätt vårdinstans. Inte minst identifierade Kristin en stor andel flickor som var i behov av sjukvård, vilket är viktigt då flickor ofta kommer i kontakt med sjukvården i alltför sent skede.
Utöver det påbörjade Kristin ett arbete med att införa Fysisk aktivitet på recept (FaR) inom elevhälsan. Syftet är att i dialog med mindre aktiva elever och deras familjer hitta sätt att stödja barnen till en mer aktiv livsstil.
Studien blir underlag till mer forskning
Forskningsförstudien har skett inom ramen för Innovationssystem Gotland och har pågått under hösten 2022, vilket är en ganska kort tid, men det har ändå gett en första fingervisning om hur modellen fungerar och hur man ska lägga upp implementeringen av en sådan modell.
– Vi hade helst velat ha samma mängd tid, men mer utspridd, då hade vi kunnat följa eleverna och lärarna längre, konstaterar Niklas. Det hade varit intressant att se om det blivit någon skillnad i slutet av skolåret.
– Det har varit ett lärorikt projekt och vi har bland annat kommit fram till att en fysioterapeut har mycket att erbjuda även på ett övergripande plan. Till exempel att vara delaktig vid schemaläggning av skolidrotten för att bättre kunna dra nytta av hur fysisk aktivitet kan bidra till ökad koncentrationsförmåga under resten av skoldagen, förklarar Niklas.
En annan insikt är vikten av att i god tid förankra nya arbetssätt hos medarbetarna på skolan och att nya professioner och arbetssätt behöver ges utrymme i den hektiska skolvardagen. Detta kan spara tid i den relationsbyggande fasen, och ge en ökad förståelse för vad den nya professionen kan bidra med.
Kine har med den här forskningsförstudien fått möjlighet att testa den nya modellen där fysioterapeuten arbetar i skolan tillsammans med skolpersonalen. Kristins erfarenheter som fysioterapeut i skolan och all data som har samlats in kommer att användas i ett större forskningsprojekt där modellen testas ytterligare.
– Jag tycker att projektet med en fysioterapeut i skolan är spännande därför att det handlar om att utveckla vår yrkesroll och vårt sätt att arbeta, vilket på sikt har goda förutsättningar att ge viktiga hälsofördelar till barn och ungdomar, avslutar Niklas.
