Hjärnan är ett komplicerat organ där olika delar samverkar med varandra för att vi exempelvis ska kunna tala, se, minnas och koordinera rörelser. Om en del av hjärnan skadas, påverkar det våra förmågor. Neuropsykolog Aron Sjöberg jobbar på Minnesmottagningen i Visby som är en specialistavdelning där han utreder och behandlar patienter med misstänkt eller konstaterad kognitiv sjukdom.
– När vi misstänker att en patient har en kognitiv sjukdom görs en standardiserad utredning med tester som mäter de kognitiva funktionerna som exempelvis minne eller språkförmåga. Det gör vi med datorprogram eller papper och penna, förklarar Aron.
– Men av två anledningar gör vi också en röntgenundersökning. Den första är att utesluta om det finns andra tänkbara förklaringar till symptom på demens; det kanske är en hjärntumör eller en blockering i något av de vätskesystem som omger hjärnan? Den andra anledningen är att se om det finns vissa specifika förändringar i hjärnan. Vid Alzheimers sjukdom, den vanligaste demenssjukdomen, då kan man se att nervceller har dött i det område som kallas hippocampus.
Hippocampus är viktig för att vi ska kunna bilda nya minnen, orientera oss och ta emot impulser från sinnes- och känselorgan. När det uppstår en förvärvad hjärnskada vid en traumatisk olycka eller stroke är det ett snabbt förlopp och då kan man se ett tydligt samband mellan var skadan sitter och hur olika kognitiva funktioner påverkas. Men demensjukdomar utvecklas långsamt så att hjärnan kan hinna med att kompensera. Sambandet är då inte alltid uppenbart.
Det finns inget enskilt test som kan påvisa Alzheimers sjukdom
– När det gäller diagnostisk av demenssjukdomar, har vi inte något enskilt test eller undersökning som till hundra procent kan visa att det faktiskt är Alzheimer, fortsätter Aron. Först när en person avlidit och om hjärnan obduceras kan vi veta säkert. Då kan vi titta i mikroskop och se skadan, men fram till dess blir det en mer eller mindre kvalificerad gissning utifrån resultaten från de olika undersökningar som vi utsätter patienten för.
Aron har jobbat med detta i över 15 år och tycker att det inte alltid syns ett tydligt samband mellan skada på hjärnan och kognitiv funktionsnedsättning:
– Det händer ganska ofta att radiologerna säger att ”det här är en patient som har stora förändringar i hjärnan”, samtidigt som vi inte kan se så särskilt stor påverkan på de kognitiva förmågorna. De kanske har en viss påverkan på minnet eller koncentrationsförmågan, men de är inte så dåliga som man skulle kunna tro baserat på röntgenundersökningen.
Det här ville Aron undersöka och när han förstod att det fanns en möjlighet att göra en forskningsförstudie via Innovationssystem Gotland skickade han ett mail till innovationslostarna. Han har haft hjälp av forskaren David Forsström, universitetslektor vid Institutionen för psykologi vid Uppsala universitet, avdelningen för Klinisk psykologi.
Jämföra testresultat och röntgenundersökningar
– Jag har tio års testningar i ett arkivskåp och nu har jag kunnat gå igenom dessa, plockat ut de strukturerade röntgenundersökningarna och registrerat alla resultat.
Det är totalt 180 röntgenundersökningar, och ungefär hälften har en strukturerad, radiologisk skattning. Det betyder att röntgenläkaren använt ett formulär med fyra olika skattningsskalor, för att bedöma hur en hjärna ser ut jämfört med andra hjärnor hos personer i samma ålder.
– Om minskningen av hjärnceller är större än vad man kan förvänta sig för den åldern kan det tyda på att det är en patologisk sjukdomsprocess, förtydligar Aron och fortsätter:
– Idén är inte unik, liknande forskning har gjorts tidigare. Det unika är att vi har tillgång till de här neuropsykologiska utredningarna som gjorts just vid minnesutredningar. Tidigare forskning har använt data från enklare kognitiva screening-test gjorda av sjuksköterskor eller arbetsterapeuter ute i primärvården.
Vad väger tyngst för diagnosen demens?
– Radiologiska undersökningar kommer alltid att göras som en del i den grundläggande minnesutredningen, men vi behöver fundera på vilken tyngd vi ska ge dessa när vi ställer diagnos. Om sambandet mellan hur hjärnor ser ut och hur patienter fungerar kognitivt är väldigt svagt, då ska vi inte använda röntgenundersökningar för att avgöra om en person ska få diagnosen demens eller inte.
Eftersom demenssjukdomar utvecklar sig under väldigt lång tid, kan man tänka sig att hjärnan hinner anpassa sig till de här skadorna. Så även om en viss del av hjärnan är väldigt påverkad och förtvinad, kanske andra delar av hjärnan delvis har kunnat ta över de här förmågorna eller att hjärnan hittat nya genvägar för att lösa de här uppgifterna, så kallad neuroplasticitet.
Viktigt och stimulerande att kunna bedriva kliniknära forskning
– Det har varit en väldigt rolig erfarenhet att jobba tillsammans med en forskare på Uppsala universitet, berättar Aron, för vi har ju ganska olika kompetenser att kunna bidra med. Jag är kliniker och duktig på de bitarna, medan forskaren, David, är duktig på all formalia: hur ska vi tänka kring etikansökan, hur kan vi garantera att vi håller oss till sekretesslagstiftningen, ellr vilken typ av data vi behöver. Ett sådant här samarbete är helt nödvändigt för att vi ska kunna hålla en hög kvalitet på forskningen.
Eftersom det för närvarande inte finns någon organiserad FoU-verksamhet (Forskning och utveckling)inom Region Gotland, hoppas Aron på en fortsättning för Innovationssystem Gotland. Det är viktigt för den kliniska verksamheten att ha möjligheten att forska. Han tycker också att Gotland är en bra plats att forska på eftersom ön utgör ett begränsat geografiskt område och befolkningen är väl dokumenterad.
– Vi vill gärna gå vidare med att analysera den data vi samlat ihop och göra mer detaljerade, statistiska analyser, avslutar Aron. Det har varit mycket stimulerande att kunna göra den här forskningsförstudien inom ramen för Innovationssystem Gotland. Det finns många idéer ute i verksamheterna som kan behöva hjälp att ta sig igenom formalian för att forska.
Läs mer om Innovationssystem Gotland >>
