I våras utsattes Region Gotland för belastningsattacker mot sina digitala system. Till exempel så slutade datorer att fungera och det gick inte att ringa till regionen för att boka tid för vård.

Regionen polisanmälde händelsen och polisen kom fram till att det var en 12-årig pojke som hade betalat någon annan för att göra så att regionens digitala system inte fungerade längre.

Eftersom regionen var tvungen att lägga ner väldigt mycket arbete och köpa in tjänster från andra bolag för att få igång systemen igen så blev det väldigt dyrt. Regionen har lagt ihop alla utgifter och kommit fram till att det kostade 2,7 miljoner kronor.

Nu försöker regionen reda ut om pojken är skyldig att betala för den skada han orsakade, trots att han är 12 år, och om regionen i så fall kan få någon ersättning. Regionen kräver alltid full kompensation när något skadats eller förstörts, för att inte skattebetalarna ska behöva betala. Det är också ett sätt att motverka angrepp.

Så här förklarar Region Gotlands chefsjurist, Patrik Pettersson, hur regionen arbetar med skadeståndsfrågor, i stort.

Vad är ett skadestånd och vad är meningen med det?

Skadestånd är en ekonomisk kompensation för en skada som har hänt. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar en skada på någon annan person eller en persons egendom, ska som huvudregel enligt skadeståndslagen ersätta den skadan. Den som lidit skada ska alltså sättas i samma ekonomiska situation som om skadan aldrig hade hänt.

Varför driver Region Gotland sådana här krav?

Den som arbetar inom Region Gotland tar hand om skattebetalarnas pengar. Enligt kommunallagen ska regionen ha god ekonomisk hushållning i sin verksamhet. Det betyder bland annat att regionen ska kräva ersättning för skador på verksamheten om det går att hitta den som orsakat skadan.  Då ska man söka ekonomisk kompensation, så långt det går.

Hur kan man värdera en skada?

Det finns några olika slags skador. Det kan vara skador på en person eller på en sak. Det kan handla om en kränkning och det kan handla om ekonomisk skada. Det är ibland svårt att värdera en skada, men det måste göras.

Den som drabbas av till exempel en skadegörelse, lyfter då upp alla de kostnader som uppstått på grund av den. Alltså sådant som inte hade behövt uppstå om det inte hade hänt. Kan man inte enas om värderingen kan det ytterst bli en domstol som bestämmer hur stort skadeståndet ska bli.

Vilken hänsyn kan tas i den rättsliga processen?

Det finns regler av skälighets- och jämkningskaraktär i skadeståndslagen som mera fokuserar på personliga förhållanden hos den som har orsakat skadan än på skadan och den som blivit utsatt. Det kan till exempel vara ålder, psykisk störning, ansvarsförsäkring och ekonomi. Regionen menar att det är den som orsakat skadan som ska visa att sådana skäl för jämkning finns.

Vad händer om man inte kommer överens?

Ofta kommer regionen överens med den som orsakat skadan om en lösning. Framför allt blir det enklare om det finns försäkringar. Går det inte att komma överens, kan frågan komma att avgöras i tingsrätten.

Skadestånd preskriberas oftast först tio år efter den senaste påminnelsen. Det betyder att om man inte kan komma överens om en ersättning nu så kan regionen avvakta och påminna om sina anspråk. Det kan man göra till exempel varje år och eventuellt väcka talan senare.

Det är nog i de flesta fall att föredra, för båda parter, att det blir ett avslut så snart som möjligt. Men det kräver så klart även en god vilja från den som vållat skadan att vilja göra rätt för sig.

Vilka skador är vanliga inom regionens verksamhet?

Vanliga skador är olika former av förstörelse av regionens fastigheter, till exempel klotter och krossade glaspartier. Trafikolyckor är också vanliga. Det finns även fall av stöld av lösa saker, bortslarvade eller förstörda biblioteksböcker och Ipads.